kapitel iii •adam croon des Lebens decken. Dies ist der eigentlich systematische Zusammenhang und die systematische Kenntniß des Rechts.”47 Utan denna högre princip för ordnandet av de rättsliga relationerna eller rättsförhållandena skulle inte dessas syften, och därmed deras systematiska hemmahörighet, kunna förstås: För att kunna avgöra ett rättsligt förhållandes ämnestillhörighet menade Stahl alltså att rättsvetenskapen måste höja sig över de enskilda rättsförhållandena och relationen rättsregel/faktum. Rätten måste istället betraktas på ett abstraktare plan, såsom olika rättsliga institut. Med denna abstraktion följde också med nödvändighet ett längre tidsperspektiv vid analyserandet av de olika rättsliga relationernas utmärkande drag. Endast i ett längre historiskt perspektiv var det dock möjligt att klart urskilja vilka karaktärsdrag och syften som dominerat inom ramen för en rättslig relation och därmed beskriva det som en del av ett rättsligt institut.49 En del av kunskapen om institutets gränser, vilka också måste påverka klassificeringen av ett visst rättsförhållande under det, ”muss aber nothwendig auch eine historische Erkenntniß seyn. Denn die Rechtsinstitute bestehen und entwickeln sich in der Zeit.”50 Samtidigt kunde en sådan historisk eller rättsgenetisk undersökning inte i sig själv vara avgörande för beskrivningen av ett rättsinstituts innehåll och gränser vid en 47 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 174. 48 Stahl, Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 150 f. 49 Sandström, Rättsvetenskapens tulipanaros, s. 105. 50 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 170. Som ett exempel på behovet av en sådan rättsgenetisk förståelse av institutet att [d]ie Umstände, aus welchen sie hervorgehen, der Verlauf ihrer Ausbildung, die Art, in welcher die bisher behandelt worden, nur alles kann ihren innern Sinn ausklären, in welchen die einzelnen Bestimmungen zu würdigen und anzuwenden sind.” Se Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 170. 187 ”Der Zusammenhang des Rechts besteht in den Rechtsinstituten, die Sonderung der Rechte, der Gewalten, der Gegenstände aber kann nie ein Rechtinstitut geben, das ja gerade eine ursprüngliche unauflösliche Verbindung derselben ist. So kann man die Sprache nach Gegenständen, die durch sie erhalten können, es wird aber Eines fehlen, das Lebendige, das Ganze in ihr: die Beugung, der Saß. – Es verschwinden hier die Wechselwirkung und die gemeinsamen Bezeihungen der Insitute und Verhältnisse selbst.”48
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=