debatten om civilprocessrättens plats i det juridiska systemet Som framgår av citatet utpekade Stahl emellertid också en möjlighet för rättsvetenskapen att undvika att upplösa den inneboende enheten i rätten genom sin klassificering. Tvärtom kunde denna enhet, genom det rättsvetenskapliga arbetet, förstärkas genom att rättsvetenskapen utnyttjade den till sin egen fördel. Om enheten existerade i delarna skulle systemet tvärtom tydligare framträda om de enskilda delarnas plats i systemet synliggjordes. Den rättsliga enheten manifesterade sig dock inte främst i de olika rättsliga relationerna – i rättsförhållandena och rättsreglerna. Denna enhet måste uppfattas som för opålitlig för att utgöra grunden för den rättsvetenskapliga bearbetningen. Rättsförhållandenas inre relation vid en viss tidpunkt var främst beroende av samhällets tillfälliga behov.44 Därmed vore det inte möjligt att på regelnivå i rätten utskilja det som borde vara utslagsgivande för rättsförhållandenas systematiska tillhörighet: Stahl framhöll således att [d]ie leitenden Principien im Recht [utifrån vilka man borde bestämma en rättslig relations systematiska tillhörighet] sind nicht [die] Regeln […].”45 På denna nivå dominerade samhällets praktiska tillfälliga överväganden: Stahl återfann i stället rättens egen enhet i rättsinstituten. I deras relation låg den högre princip (”einem höhern Princip”) för systematiserandet som Stahl hade efterlyst för att förena privaträtten och den offentliga rättens olika rättsförhållanden och samtidigt synliggöra de olika rättsliga relationernas plats inom dessa rättsområden. Stahl framhöll därför att ”[e]ndlich ist die Rechtwissenschaft noch Kenntniß des ganzen Zusammenhangs des Rechts, der Bestimmung, die jedes einzelne Institut und Gebot für das Ganze hat, wie sie alle eine Totalität bilden, wechselseitig sich bedingend ineinandergreifen und so als ein Ganzes die Verhältnisse 44 Sandström, Rättsvetenskapens tulipanaros, s. 102. 45 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 170. 46 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 174. 186 ”Es ist also nicht das, was jetzt gewöhnlich systematisch genannt wird, und wobey man das Hervorgehen der Sätze aus allgemeinen Regeln (dem historischen gegennüber) meint, die Einheit des Erfolgs – die praktische Einheit.”46
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=