debatten om civilprocessrättens plats i det juridiska systemet Stahl påpekade måste de rättsliga relationer som staten tillät vid en viss tidpunkt under sådana omständigheter ytterst anses vara sprungna ur ett samhälleligt behov. De rättsliga förhållandena hade därmed fått ”ein natürliches Verhältniß zu Grunde.”39 Konsekvensen av att den positiva rättens rättsliga relationer saknade en på förhand given ämnesindelning var dock tydlig för tidens rättsvetenskap. Rättsordningen kunde därmed beskrivas som ett samling möjliga rättsliga relationer, reglerade av flera olika rättsregler, vilka alla grep in i varandra och bildade en organisk helhet. Stahl påpekade därför att ”[e]s versteht sich von selbst, daß jedes Verhältniß durch die innere Einheit des Ganzen in alle übringen Verhältnisse eingreift […].”40 Nordling betonande likaså de enskilda rättsområdenas släktskap och därmed rättsordningens inneboende enhet på regelplanet. Ett särskilt tydligt bevis för denna enhet fann Nordling beträffande straff- och processrätten och dessa rättsområdens relation till den materiella rättens regler: Nordlings uttalande kan förstås som ett förtydligande av den rättspositivistiskt orienterade rättsvetenskapsmannens förutsättningar och dilemma beträffande det juridiska systematiseringsarbetet. Som framgår av citatet kunde en rättslig relation, betraktad på regelplanet, svårligen hänföras till något särskilt rättsområde. Ett rättsförhållande, d.v.s. en rättsligt reglerad relation, innehöll tvärtom ofta rättsregler från vitt skilda delar av rätten, som alla bidrog till att ge rättsförhållandet dess identitet och funktionalitet i relation till de faktiska omständigheter som reglerades. Detta var effekten av de rättsliga reglernas starka koppling till de 39 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 146, Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 220, Sandström, Rättsvetenskapens tulipanaros, s. 102 och Croon, a.a., s. 43. 40 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:1, s. 159 och Croon, a.a., s. 46. 41 Nordling, a.a., s. 40 f. 184 ”Betraktar man t. ex. kriminalrätten, så finner man lätt, att en persons vilja kan hafva visat sig farlig genom en handling, riktad mot rättsverksamheten inom hvilket område, som hälst, inom de särskilda grenarna af den offentliga rätten eller inom privaträtten. Man kan således inom hvarje afdelning af rätten tala om en kriminalrätt. Förhållandet är enahanda med politirätten och processrätten.”41
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=