kapitel iii •adam croon Liknande idéer beträffande civilprocessrättens plats i rättssystemet hade dock presenterats även före Laband. I Carl Friedrich von Gerbers arbete om det tyska rikets statsrätt återfanns liknande resonemang.28 Gerber stod dock i sin tur i tacksamhetsskuld till en av sina föregångare inom statsrättsteorin, nämligen företrädaren för den historiska skolan, Friedrich Julius Stahl. Inom ramen för sin forskning hade Stahl utförligt utrett relationen mellan civilrätten och processrätten. Stahl hade i denna fråga påpekat att parterna visserligen hade rätt att i faktiskt hänseende bestämma processens ram, på samma sätt som inom den privaträttsliga avtalsfriheten. Till skillnad från vad som gällde inom den civilrättsliga avtalsfriheten eller självregleringen så upphörde däremot parternas rätt att bestämma vilka regler som domstolen skulle grunda sin dom på så snart talan anhängiggjorts.29 Således hade ”dieAusmittlung des Rechtes, die juristische Würdigung der Thatsachen […] denselben Charakter öffentlicher Nothwendigkeit wie im Criminalprozesse.”30 Med hänsyn till att parternas möjligheter att styra rättstillämpningen, det främsta uttrycket för skillnaden mellan offentligrättslig rättsskipning och privaträttslig självreglering, ansåg Stahl därför inte att civilprocessen borde betraktas som en förlängning av den civilrättsliga partsautonomin och 27 Laband, a.a., s. 23. Se också Croon, a.a., ibid. 28 Gerber, Carl Friedrich von, Grundzüge des deutschen Staatsrechts, 3. Auflage, Leipzig, 1880, s. 184 ff. Gerber påpekade särskilt att ”Was von der Staatsgewalt erwartet und angenommen wird, ist ein Minimum der Einwirkung, nämlich die Feststellung und Durchführung des absoluten Rechts. Diess ist der einzige Einfluss der Staatsgewalt, den die privatrechtliche Freiheit des Einzelnen (abgesehen von besonderen Ausnahmszuständen) duldet.” Statens huvudsakliga plikt var alltså att skydda de rättsliga anspråk som den enskilde kunde göra gällande inom privaträtten, men i övrigt skulle staten respektera den privata autonomin.Rättsreglerna och deras tillämpning utgjorde dock tydligt enligt Gerbers uppfattning en offentligrättslig domän. 29 Stahl beskrev dispositionsprincipen på följande vis: ”Nur der Wille der Parteyen setzt das Gericht in Bewegung, sowohl seine erste Thätigkeit als der Fortsetzung derselben, und nur der Wille Parteyen bringt die Thatsachen vor das Gericht, von denen die Beurtheilung ihres Rechtes abhängt – Verhandlungsmaxime.” Se Stahl, Friedrich Julius, Die Philosophie des Rechts nach geschichtlicher Ansicht, Heidelberg, 1830-1837, bd. 2:2, s. 414. Se också Croon, a.a., s. 196. 30 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:2, s. 414. Se också Croon, a.a., s. 197. 181 den Anlaß gebende Rechtsverhältniß und iſt gewöhnlich eine privatrechtliche […].”27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=