den svenska förvaltningsmodellen med ett domstolsperspektiv somockså ledde till hans död.2 Så det var Axel Oxenstierna, rikskanslern som bestämde. Han ledde rådet, med dagens terminologi regeringen, och var alltså statsminister. Rådet bestod av ett fåtal rådsherrar, statsråd, som också var kollegiepresidenter, generaldirektörer. Hos Axel Oxenstierna rådde alltså personalunion mellan statsråd och generaldirektör, mellan regeringens ledamöter och förvaltningens högsta chefer. Och alltså fullt ministerstyre i förvaltningen. Och det är alltså den princip som gäller i dag i Danmark och Norge och hela Europa utom Sverige och Finland som vi ju delar viktiga delar av historien med. Också efter Gustafs död – när den nu inträffade – var kungamakten i realiteten svag med förmyndarregering för Kristina som ju abdikerade varvid Karl Xträdde till somkung. Även han ägnade sig mestadels åt krig utomlands till sin död 1660. Han efterträddes av sin son, Karl XI, som när han blev myndig i hög grad kom att intressera sig för rikets förvaltning. Gråkappans besök inkognito ute i landet är ryktbara. Karl XI bemödade sig om och ryckte upp förvaltningens skötsel och kontrollerade också kollegierna, alltså myndigheterna. Till gengäld var rådets ställning nu svag. Också Karl XII hyste ett visst intresse för förvaltningen. Det var faktiskt han som från sina kvarter i Bender inrättade Justitiekanslersämbetet. Men han lämnade Stockholm i april 1700 för att aldrig återvända, och han kom att allt mer ägna sig åt krigföringen och utrikespolitiken. Efter kungens död 1718 var kungamakten åter svag. I brist på tronarvingar valdes kungens syster Ulrika Eleonora till drottning, men på flera sätt villkorat. Riksdagen stärktes och till följd av bland annat konflikter i Riddarhuset varigenom lågadelns ställning stärktes på högadelns bekostnad kom personalunionen mellan regeringen och förvaltningen småningom att upphöra. Och det är ursprunget till den så kallade dualismen med en fristående förvaltning utanför regeringens kansli och med viss viktig beslutsautonomi. Men jag har alltså svårt att tro att aktörerna 2 Enligt vad vi lärt oss vid Lützen 1632. Jfr dock Jersild i Calvinols resor som gör gällande att han i själva verket dog redan i september 1631 vid Breitenfeld och att det vi förlorade vid Lützen var kungens balsamerade lik, förvandlat till en uppblåsbar ballong, vars förankring i hästen släppte i den starka vinden och som flög bort i vinden. 18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=