debatten om civilprocessrättens plats i det juridiska systemet de verkligen krävde att motparten levde upp till alla civilrättsliga förpliktelser. Föremålet för den civilprocessuella rättegången utgjordes av ett civilrättsligt förhållandemellan två eller flera parter. Kallenberg skrev således att ”[d]en part, som tager initiativet till rättegången, käranden, framställer i regeln ett påstående om rätt, och det gäller i processen att avgöra, huruvida denna påstådda rätt består eller ej. Vanligen utgöres denna påstådda rätt av ett anspråk i privaträttslig mening, d.v.s. en rättighet att fordra en prestation, vilken är förfallen, och kärandens begäran till domstolen, hans talan, går ut på att ernå ett åläggande för motparten att fullgöra prestationen.”8 Kallenberg klargjorde dock att anspråket inte borde handla om en positiv förpliktelse, utan också rätten att avstå från något eller förhålla sig passiv.9 Också i tidigare svensk doktrin hade föremålet för civilprocessen formulerats i likande termer av bl.a. Ernst Trygger: Kärandens civilrättsliga anspråk på svaranden utlöste dock, då detta gjordes gällande genom talan vid domstol, också ett anspråk på skydd för en påstådd rättighet. Genom talans anhängiggörande skapades en ny relation, eller ett nytt rättsförhållande, i vilket både parterna och domstolen ingick. Detta rättsförhållande måste uppfattas som självständigt i förhållande till det civilrättsliga rättsförhållande som bildade grunden för talan.11 Afzelius framhöll i enlighet med ett sådant synsätt att ”[processen] framträder för juristen som ett nytt rättsförhållande, i hvilket närmast Domaren och parterna uppträda som berättigade och förpliktade personer med gemensam uppgift att bringa tvisten till ett snabbt afgörande.”12 Av denna anledning menade flera svenska författare att civil8 Kallenberg, Ernst, Svensk civilprocessrätt, bd. 1 , andra upplagan, Lund, 1923, s. 10. 9 Kallenberg, a.a., s. 10. 10 Trygger, Ernst, Om skriftliga bevis såsom civilprocessuellt institut, Stockholm, 1887, s. 10. Se härom också Afzelius, a.a., s. 11. 11 Croon, a.a., s. 200. 12 Afzelius, a.a., ibid. 176 ”Ett rättsanspråk ur ett privaträttsligt rättsförhållande utgör nu i regeln civilprocessrättens föremål. Kärandens afsigt med processen är nemligen realiserandet, genomdrifvandet af ett dylikt anspråk.”10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=