kapitel i •sten heckscher Uppenbarligen var detta alltså en omskakande upplevelse och ett dramatiskt uppvaknande för Eva. Hon hade nog inte riktigt haft klart för sig vilka avvikare vi är, internationellt sett. Denna oskuld delar hon med många. Och jag hävdar, efter arbete i förvaltningen, regeringskansliet, i domstol och med undervisning i alla möjliga fora, att väldigt många, kanske en majoritet av Sveriges jurister, inte riktigt har kläm på detta. Så Eva är inte ensam. Jag vet inte vad Eva svarade. Men i dag ska jag helt till sist ge ett senkommet förslag till svar. För svaret på frågan – och det är enligt min mening dessutom ett helt rimligt och logiskt svar – hänger mycket tydligt och helt avgörande ihop med den här konferensens tema, den svenska förvaltningsmodellen. Nå, hur är det, hur har det blivit som det är och vilka är de svenska särdragen? Och hur fungerar det i praktiken? Den svenska förvaltningsmodellen och dess särdrag är troligen resultatet av en sinkadus, och jag har svårt att tro att ingenjörerna bakom hade någon aning om vad de ställde till med. Det finns de som tror att det var Axel Oxenstierna som hittade på det hela, men så var det inte alls. Och eftersom det här är en åtminstone delvis rättshistorisk konferens, ordnad av Olin-stiftelsen, må det vara mig förlåtet med ett racerlopp genom historien. För det är något speciellt med vår förvaltningsmodell, och det ligger trots allt något i de alltför ofta förekommande onyanserade påståendena om förvaltningens självständighet. Hur blev det som det är? Jag ska skildra det med hjälp av några bilder som jag fått av professorn i statskunskap vid Score, Stockholms universitet, Göran Sundström, och med hjälp av Catrin Anderssons avhandling Tudelad trots allt, från 2004, också Stockholms universitet. Jag använder även en av mina absoluta favorit SOUer (1983:39), Daniel Tarschys’ Politisk styrning – administrativ självständighet. Låt mig börja med några ord om Axel Oxenstierna. För visst hade han stor betydelse för vårt statsskick, också som det ser ut i dag. Formellt var det kungen som bestämde på den tiden. Men Gustaf II Adolf ägnade som bekant sina bästa år åt ett religionskrig ute i Europa 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=