argumentet lagens grund i 1800-talets förvaltningsrätt det stora inslaget av lämplighetsprövning är ägnat att förvåna i andra rättskulturer. Rättsprövningsfrågor upptar proportionellt sett en stor del av t.ex. Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden. En stor del avgöranden upptas emellertid också av uppgiften att bestämma det rättsliga innehållet i rekvisit som arbetsförmåga, skälig levnadsnivå etc. Justitieråden företar skälighetsprövningar. Det här särdraget infogas ofta i diskussionen om den svenska förvaltningsmodellen: myndigheternas självständighet, domstolsliknande drag i myndighetsutövningen etc.40 Frågan är då enbart om den institutionella ordningen, d.v.s. det ramverk som utgör en gräns för aktörernas handlingsfrihet. Men inom detta ramverk är det ett annat ramverk som begränsar domarnas och tjänstemännens handlingsfrihet: den positiva rätten. Dess särdrag torde vara ommöjligt ännu viktigare än den institutionella ordningen. Vilken betydelse har inte metoder och uttrycksformer i lagskrivningen? Vilket utrymme har lagstiftaren överlåtit till rättsväsendet? Hur generell är lagtexten? Är den mer eller mindre omfattande? Frågan om lagstiftningstekniken har en särskild betydelse på ett område där legalitetsprincipen är en utgångspunkt för alla diskussioner om hanteringen av rätten. Med hänsyn till kommittéväsendets betydelse från 1600-talet och framåt, inte minst med tanke på att det ursprungligen var ett inslag i utvecklingen av en svensk förvaltningskultur, är det omöjligt att föreställa sig den svenska förvaltningsrättens utvecklingutanhänsyn till den synnerligen materiella kunskap som redan från början har varit en utgångspunkt för både lagstiftning och -tillämpning. Frågan om både samhällets tillstånd, det möjliga politiska syftet, det eventuella behovet av rättslig reglering, såväl som bedömningen av de framtida effekterna av denna reglering, har inte kunnat hanteras isolerat från den sakkunskap som kommittéerna har haft i uppdrag att ta fram. Då är det inte förvånande att även förvaltningsdomstolarna har uppfattat det som okontroversiellt, för att inte säga 40 Med hänsyn till den ofta normativt inriktade diskussionen om skillnaden mellan myndigheter och domstolar kan det vara värt att påminna om grundvillkoren: ”Element, som eljest betecknas såsom utmärkande för rättskipningen –såsom oavsättligheten, friheten från överordnades anvisningar, det noggrant reglerade förfarandet, offentligheten m.m. – äro hos oss i påfallande stor omfattning förhanden även inom förvaltningen.”, Herlitz s. 45f. 168
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=