argumentet lagens grund i 1800-talets förvaltningsrätt verksamhet överhuvudtaget. Ett påtagligt inslag är t.ex. rent kvantitativa undersökningar. Behovet av dylika kunskaper blev bara mer framträdande under 1800-talet, då ståndssamhället ersattes av ett liberalt samhällsskick. Det gällde även effektiviseringen av statsmakten. Reformerna förutsatte en politisk vilja. Denna vilja kunde dock i stor utsträckning hänvisa till den kunskap som kommittéerna producerade. 1840 års departementalreform blev avgörande för utvecklingen av en mer effektiv statsförvaltning. Den hade föregåtts av flera kommittéutlåtanden om det s.k. styrelseverket. Införandet av näringsfrihet (1846, 1864) skedde i kölvattnet av en stor utredning om skråförfattningarna osv. Nu var det inte alltid det förelåg en direkt koppling mellan kommittéarbete och normgivning.Men i dynamiken mellan å ena sidan kommittéernas kunskapsproduktion och å andra sidan normgivningen finns ett tänkbart samband som aldrig tycks ha utforskats, och som rimligen måste ha föresvävat Rabenius, och bidrar till att förklara hans höga värdering av rena sakkunskaper, som garanti för en riktig rättstillämpning. Vad skedde i glappet mellan utredningsresultat och politiskt handlande? Den sakkunskap som uppstod, inte minst statistiska kunskaper, kan mycket väl ha utövat en viss styrverkan, med tanke på dels kunskapens höga grad av tillgänglighet för myndigheterna, dels den oundvikliga praktiska betydelsen av denna kunskap för tillämpningen av just förvaltningsrätten. Man kan t.ex. föreställa sig att ett kommittéutlåtande om natur- och landförhållanden, som tillkom för att utreda potentiella ekonomiska expansionsmöjligheter, måste ha haft en direkt inverkan på hur myndigheter tillämpade regler om tillståndsgivning för olika verksamheter. Ett område som växte i betydelse under 1800-talet var den s.k. fattigvården. Hur kommunala myndigheter (och sedan överprövande organ) tolkade denna förpliktelse var direkt avhängig frågan ommängden resurser. Om det nu fanns en statligt dirigerad kunskapsproduktion, som tillhandahöll kunskap om t.ex. resurser även på lokal nivå, måste denna kunskap förr eller senare ha flutit in även i lagtillämpningen. Även rena sakkunskaper hade en normativ funktion, eftersom rätten i fråga hade en sådan roll att sakförhållanden alltid instiftade åtminstone en yttre gräns för hur lagen kunde tillämpas. Kunskapens normativitet framträdde mer i tillämp166
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=