argumentet lagens grund i 1800-talets förvaltningsrätt uppstod ett synnerligen innehållsrikt och tillgängligt yttre stöd för en enhetlig kunskap om lagens grund. Vilket behov fanns då av denna grund? Carl Johan Schlyters Om laghistoriens studium(1835) var en tidig programförklaring för historiska skolans uppfattning. Till det hörde också praktiska slutsatser, som att ett moment av tolkning var ofrånkomligt, oavsett lagtextens utformning: Den enhetsskapande faktorn var då historien i allmänhet, och lagens grund i synnerhet: Kronologiskt sammanföll alltså tidpunkten för det här uttrycket för en reception av historiska skolan med den tyska rättsvetenskapens upptäckt av lagförarbetena under 1830-talet, liksommed lagförklaringarnas upphörande. Den direkta kontrollen upphörde när lagstiftaren upptäckte att domare och tjänstemän hade verktyg för att själva åstadkomma en förutsägbar rättstillämpning. Intressant nog hade det redan under 1815 års riksdag framförts klagomål över att tillämpningen av vissa lagar var oförutsägbar, eller att den medförde onödigt stränga följder. I det senare fallet berodde det på att lagtexten hade tolkats alltför bokstavligt, utan hänsyn till lagens mening eller grund. Denna mening framgick inte av lagtexten, utan av lagutskottets yttranden: statsrådets och högsta domstolens tanka deröfver, samt meddele riksens ständer sin proposition tillika med berörda yttranden. Riksens ständer infordre lagutskottets utlåtande häröfver [...] 36 C. J. Schlyter, Om laghistoriens studium, och dess förhållande till rättsvetenskapens öfriga delar, Juridiska Afhandlingar, Andra häftet, Lund 1879, s. 25. 164 Lagens mening kan ... icke så fullständigt och noga uttryckas genom dess ord, att de senare ensamma skulle i alla händelser vara tillräckliga för att fatta den förra.36 Riksens Höglofl. Ständers Önskningar och Beslut icke alltid i de utgående författningar, hvartill de sägas hava föranlett, bliva till sin verkliga esprit med den noggrannhet iakttagna, som de för sin rena avsikt och sina nyttiga Man måste känna anledningen därtill, att den ifrågavarande lagen blivit stiftad; vad avsikten varit därmed, eller vad man kallar lagens grund; huruvida denna avsikt blivit vunnen och således lagen funnits ändamålsenlig; eller, i motsatt fall, i vilka avseenden den befunnits icke vara svarande mot ändamålet ...
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=