kapitel ii •richard nordqvist på dessa problem: användningen av argumentet lagens grund eller anda. Frågan om lagens bokstav eller anda blev rentav en utgångspunkt för diskussionen om vilket statsskick som var idealiskt: Straffrättsfilosofen Beccaria var om möjligt ännu mer dramatisk: Prioriteringen av lagens bokstav och avvisandet av lagens grund eller anda kan sägas vara själva kärnan i en för det senare rättsstatsidealet så central normföreställning som legalitetsprincipen.12 Den praktiska målsättningen att höja likformigheten och förutsebarheteten tog sig alltså uttryck i en uppvärdering av den skrivna lagen somkunskapskälla. Lagens yttre formvar den enda verkligt tillförlitliga hållpunkten. Det är inte svårt att förstå varför ett argument som lagens grund ansågs vara problematiskt, i meningen att det kunde användas som en förklaring till eller legitimering av domarens hantering. Lagen hade en metafysisk eller naturrättslig grund. Sedan antiken hade den uppfattningen varit förhärskande, att det mänskliga förnuftet stod i förbindelse med en högre verklighet. Då var det inte bara möjligt utan nödvändigt att inte bara lagstiftaren utan även domaren stod i förbindelse med denna verklighet. Lagens grund var ett förenhetligande element. Lagstiftaren kunde åberopa denna 10 ”Dans les États despotiques, il n’y a point de loi : le juge est lui-même sa règle. Dans les États monarchiques, il y a une loi : et là où elle est précise, le juge la suit; là où elle ne l’est pas, il en cherche l’esprit. Dans le gouvernement républicain il est de la nature de la constitution que les juges suivent la lettre de la loi.”, Montesquieu, De l’esprit des lois (1748), 1.6.3. 11 ”Non v’è cosa più pericolosa di quell’assioma commune che bisogna consultare lo spirito della legge. Questo è un argine rotto al torrente delle opinioni. ”, Beccaria, Dei delitti e delle pene (1764), § 4. 12 Alla enskilda normer (retroaktivitetsförbudet, analogiförbudet, krav på precision i lagskrivningen etc.) kan tolkas som enbart variationer på samma uppfattning: inget giltigt handlingsdirektiv utan en yttre skriftform. 155 I despotiska stater finns ingen lag: domaren är sin egen regel. I monarkiska stater finns en lag: när den är precis, följer domaren den; när det inte är det, söker han efter dess anda (l’esprit). I ett republikanskt styre tillhör det författningens natur att domarna följer lagens bokstav.10 Inget är farligare än det allmänna axiomet att det är nödvändigt att rådfråga lagens anda (lo spirito della legge). Det är en flodbank som är genombruten av en ström av åsikter.11
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=