christopher jacob boström och förvaltningen och justitieväsendet.35 Och de lagar som staten stiftar är endast till för staten själv och statens organ (dvs. de offentligt verksamma ämbetsmännen).36 Statens lagar är alltid förbjudande till sin natur och reglerar människans yttre handlingar, men aldrig det inre, vilket styrs av sedelagen snarare än rättslagen.37 Lagen reglerar det offentliga medan moralen reglerar det privata.38 Lag och moral utgör således två olika diskurser. För att avgöra utgången av olika intressekonflikter i ett samhälle representeras staten i Boströms statslära av en suverän fysisk personlighet, monarken, som är upphöjd över alla särintressen. Den sanna rättsstaten är en monarki eftersom monarken är den ende inom staten som är befriad från alla privata intressen och därför den ende som kan styras av statsändamålet och därigenom verka oväldigt för det offentligas väl.39 Här finner vi således även grundprincipen för förvaltningen av statens angelägenheter, dvs. det förvaltande organets upphöjdhet över privata intressen och detta organs verkande för statsändamålet.40 Omman så vill kan denna grundprincip översättas till att utgöra ämbetsmannens ethos, dvs. att ämbetsmännen ska verka för statsändamålet upphöjda över privata intressen. Monarkens uppgift är att befordra det rationella intresset varigenom statsändamålet (vilket är ett högre och därmed mer rationellt intresse än lägre särintressen) kommer att utgöra monarkens ”lag”. Statsändamålet 35 Boström, ”C. J. Boström och hans philosohi”, pkt. 71, i Skrifter 2, s. 502 f. 36 Boström, ”Satser om lag och lagstiftning”, § 12, i Skrifter 1, s. 382 ff och 404 ff. 37 Boström, ”Satser om lag och lagstiftning”, § 12, i Skrifter 1, s. 382 ff och 404 ff. 38 Boström, ”Satser om lag och lagstiftning”, § 12, i Skrifter 1, s. 382 ff och 404 ff. 39 Boström, ”Satser om lag och lagstiftning”, § 12, pkt. 5, och § 15, pkt. 5, i Skrifter 1, s. 384, 395, 407 och 414; Boström, ”Grundlinier till den philosophiska statsläran”, § 44, i Skrifter 2, s. 330. 40 Boström, ”Grundlinier till den philosophiska statsläran”, § 57 och § 181, i Skrifter 2 s. 334 och 382; Boström, ”C. J. Boström och hans philosohi”, pkt. 71, i Skrifter 2, s. 503. 144 4 Staten: monarken och förvaltningen 4.1 Monarken
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=