christopher jacob boström och förvaltningen ämbetsmännen.23 I detta sammanhang är tre av det Absolutas uttrycksformer av intresse. För det första, staten, som förkroppsligas avmonarken. För det andra, rätten, som kommer till positivt uttryck genommonarken och dennes lagstiftning.24 För det tredje, förvaltningen av statens angelägenheter, vilken ombesörjs av monarken. Kärnan i denna del av Boströms filosofi är monarken som är: 1) statens sinnliga form, dvs. staten förkroppsligad,25 2) stiftare av statens lagar,26 och 3) förvaltare av statens angelägenheter.27 I Boströms lära har begreppet stat en central betydelse. Detta beror på att statsbegreppet utgör förmedlingslänken mellan det absoluta förnuftet, dvs. Gud, och de ändliga förnuften som fyller tid och rum i form av publika samhällen såsom mänskligheten (statssystemens system), statsförbundet (statssystemen), enskilda stater, men ävenprivata samhällen (exv. familj, korporationer och bolag).28 Här finner vi främst samhällen, dvs. stater, och i förhållande till staten begränsade personligheter som kommuner, bolag, kyrkor och familjer. Vad gäller dessa samhällen så framträder de för människorna genom sina organ – dvs. de människor som har till uppgift att företräda det publika samhället.29 Staten är enligt Boström en del av det absoluta förnuftets totala tankeinnehåll och förefaller vila på ett gudomligt mandat. Eftersom staten enligt Boström utgör en högre idé än den enskilda människan, så utgör staten formen för den mänskliga sociala tillvaron. Människan är därför 23 Boström, ”Grundlinier till philosophiska statslärans propaedeutik” och ”Grundlinier till philosophiska statsläran”, båda i Skrifter2; Nordin, Boströmska Skolan, s. 27 ff. 24 En återkommande tanke hos Boström, se till exempel Boström, ”Grundlinier till philosophiska statsläran”, §4 i Skrifter2, s. 316 eller ” ”C. J. Boström och hans philosophi”, pkt. 67, i Skrifter 2, s. 502. 25 Boström, ”Satser om lag och lagstiftning”, § 12, i Skrifter 1, s. 382-387. 26 T.ex. Boström, ”Grundliner till philosophiska statsläran”, § 27 i Skrifter 2, s. 324. 27 Boström, ”Grundlinier till philosophiska statsläran”, § 45 i Skrifter 2, s. 330. 28 Se bl.a. Boström, ”Grundlinier till philosophiska statsläran”, §1, i Skrifter2, s. 315 ff; Nordin, Boströmska Skolan, s. 26. 29 Ibid. 142 3.1 Staten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=