kapitel ii •max lyles Eftersom sann kunskap ska spegla denna andliga ontologiska ordning, så måste en av filosofins uppgifter (för att uppfylla vetenskapliga grundkrav) vara att förklara den sinnliga världens innehåll med utgångspunkt från andliga, rationella, idéer. Vetenskapen ska enligt Boström sträva åt att återge det Absoluta vilket utgör grunden för allt varande och allt vetande. Denna utgångspunkt i det Absoluta garanterar ett omdömes giltighet och sanning. Sanning garanteras således genom ett omdömes logiskt möjliga placering i Boströms system snarare än omdömets korrespondens med empiriska fakta.19 Den avsaknad av realism och det avståndstagande från empiri som kännetecknar Boströms filosofi har för Boström den fördelen att han på ett teoretiskt plan tycks kunna undvara den skenbart säkra empiriska verkligheten vid fastställandet av den verkliga världsordningen.20 Boström kan därmed förklara och konstruera världen rationellt, systematiskt och koherent samt fastställa absoluta sanningar för människan och göra detta utan anpassning till empiriska data.21 Det system som Boström återger i sina föreläsningar och skrifter utgör enligt honom därför en bild av en absolut rationell ordning snarare än en beskrivning av sinnevärldens relativa innehåll. I denna världsbild har idéerna en strikt hierarkisk ordning bestämd av idéernas grad av absoluthet (dvs. allmängiltighet): ju närmare det Absoluta, ju högre upp i hierarkin, desto förnuftigare och så vidare.22 Och tvärtom, ju konkretare eller mer empirisk en idé är, ju längre ned i idéernas hierarki den befinner sig, desto osäkrare är den sanning som uttrycks. I Boströms stats- och rättslära framställs staten och rätten som ett system av idéer i vilka det Absoluta i varierande grad uttrycker sig genom sina sinnliga uttrycksformer, dvs. staten, monarken, den positiva lagen och 19 Nordin, Boströmska skolan, s. 25. 20 Boström, ”C. J. Boström och hans philosophi”, i Skrifter 2, s. 489 ff. 21 Se exv.Knut Olivecronas beskrivning av Boströms filosofi i:Knut Olivecrona, Hågkomster samlade från en lång lefnad, Carl Frängsmyr (red.) (2008), s. 317. 22 Liedman, Att förändra världen – Men med måtta, s. 116 ff och 250 ff. 141 Rätts- och statsläran: statsfilosofin 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=