christopher jacob boström och förvaltningen ligheten i sig, såsom den uppenbarar sig för Gud, saknar rumsliga och tidsliga attribut;14 det sant verkliga är ett och oföränderligt och som sådant endast åtkomligt via förnuftet.15 Sinnevärlden saknar således egentlig verklighet och därför kan inte historiska (dvs. sinnliga, realistiska eller empiriska) beviskrav tillämpas vid prövningen av filosofins grundvalar. Nedvärderandet av sinnevärlden medför att positivism, empiri med mera måste utgöra false friends, som snarare förleder från sanningen än leder fram till densamma, ty ”Det sinliga såsom blott sådant är icke föremål för filosofi utan empiri.”16 En korrekt förståelse eller inblick i verklighetens sanna natur förutsätter därför en strängt idealistisk och rationalistisk filosofi.17 Boströms samhällslära får därför en uttalat idealistisk prägel; idealet framställs som sanning, och historiska samhällen bedöms med utgångspunkt från detta ideal. I detta idealistiska system utgör det Absoluta (Gud) grunden för det verkliga.18 Med andra ord, är det endast det andliga som uppfyller kraven på verklighet. Ontologiskt sett utgör det sinnliga endast en samling relativa och tillfälliga fenomen snarare än absoluta och nödvändiga väsen. På grund av det sinnligas relativa natur saknar de sinnliga fenomenen den förnuftiga nödvändighet som krävs för sann existens. I såväl ontologi somepistemologi ställs det andliga, vilket är osinnligt, förnuftigt och sant varande, oupphörligen mot det sinnliga, dvs. det skenbart varande; och det är endast den förra kategorin (det andliga) som existerar i egentlig mening och som sann kunskap svarar mot, medan den senare kategorin (det sinnliga) endast existerar till skenet och endast ger upphov till relativa sanningar. I Boströms stats- och rättslära så får detta till följd att en empiriskt grundad beskrivning av faktiska samhälls- och rättsordningar endast beskriver en skenbar verklighet istället för att återge en ideal sanning. 14 Boström, ”Om förnuftets förhållande till Uppenbarelsen af D:r A. Tholuck”, i Skrifter 3, s. 13; Liedman, Att förändra världen - Men med måtta, s. 108, 14, 21 och 88. 15 Nordin, Boströmska Skolan, s. 25 f. 16 Boström, ”Om den boströmska filosofiens förhållande till de historiskt gifna filosofiska systemer, som äro hennes förutsättningar”, i Skrifter 1, s. 2. 17 Se Boström, ”Om den boströmska filosofiens förhållande till de historiskt gifna filosofiska systemer, som äro hennes förutsättningar”, i Skrifter 1, s. 2. 18 Se Boström, ”C. J. Boström och hans philosophi”, i Skrifter 2, s. 487 ff. 140
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=