kapitel ii •max lyles ligtvis använder sig av domarfärdigheter och domarperspektiv för att utföra uppdrag som advokat, företagsjurist, åklagare, förvaltningsjurist etc.2 En fråga som brukade uppkomma under seminariet var om det verkligen är riktigt att göra en distinktion mellan ett domarperspektiv och ett ämbetsmannaperspektiv. Ur ett modernt rättsstatligt perspektiv är ju domarens och den offentligt anställde tjänstemannens arbetsuppgifter i stort är de samma, nämligen att självständigt utöva sinmyndighet under lagarna.3 Måhända med den skillnaden att domaren i sin myndighetsutövning ägnar sig åt rättsskipning, medan den offentligt anställde tjänstemannen i sin myndighetsutövning ägnar sig åt förvaltning.4 Oavsett vilken roll juristen har så ska ärendet avgöras med starkast möjliga stöd i rättskällorna. För förvaltningens del understryks detta ytterligare av förvaltningsrättens starka legalitet och indispositivitet.5 Denna förståelse av tjänstemännens ställning som underkastad en stark legalitet väcker ingen egentlig uppmärksamhet i en rättstradition där den judiciella och konstitutionella kontrollen över den offentliga maktutövningen och förvaltningen stärkts under det senaste seklet.6 Frågan är dock om denna uppfattning av ämbetsmännen7 inom den offentliga förvaltningen som styrda av en stark legalitet verkligen låter sig föras tillbaka på 1800-talets förvaltningsteori. Är verkligen uppfattningen att 1800-talets ämbetsmän var styrda av en stark legalitet riktig? Kan inte denna uppfattning vara en anakronism i vilken vi projicerar vår tids ideal bakåt, på forna tiders förhållanden? Utgör verkligen vårt moderna rättsstatsideal en hållbar utgångspunkt för en rättsideologisk alternativt rättsfilosofisk betraktelse av förvaltningen och ämbetsmannarollen på 1800-talet? Även om frågeställningarna är intressanta så skulle sådan rättsideologisk undersökning vara för omfattande för att kunna genom2 Se Högskoleförordningen (1993:100), bilaga 2, Examensordning (juristexamen). 3 Regeringsformen 1 kap. 1 § 3 st. 4 Regeringsformen 11 och 12 kap. 5 Se exv. gamla förvaltningslagen (1986:223) 3 § samt nya förvaltningslagen (2017:900) 4 och 5 §§. 6 Joakim Nergelius, Svensk statsrätt, s. 20-24 (2014). 7 I det följande kommer termen ämbetsmän användas i en begränsad betydelse och endast avse tjänstemän som ägnar sig åt offentlig förvaltning, men inte avse domare i den dömande verksamheten. 137
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=