kapitel ii • svenska förvaltningsmodellen i utveckling 1 För en kortare sammanfattning av diskussionen se Marie Sandström, ”Slaget om juristutbildningen”, Juridisk Tidskrift (JT) 1998/99, s. 584-595. 136 nder ett antalår brukade jag hålla ett seminarium på kurserna i rättshistoria och allmän rättslära vid Stockholms och Örebro universitet. Seminariet handlade om 1850-talets diskussionen mellan professor KnutOlivecrona(1817-1905)och f.d. justitieombudsmannen SvenLorens Theorell (1784-1861) om juristutbildningen och juristrollen.1 I Olivecronas och Theorells meningsutbyte diskuteras företrädelsevis domaren och i förekommande fall rättsvetenskapsmannen, den förre som rättstillämpare och den senare som lärare för blivande jurister. Givet det faktum att den svenska juristutbildningen av tradition varit domarcentrerad och syftande till att leverera domarämnen till domstolsväsendet, så är debattens fokus på domarrollen inte överraskande. Tvärtom, så har domaren onekligen en ikonisk status i juristutbildningen. En status som kan förklaras med domarperspektivets didaktiska värde för en utbildning som på grund av sitt professionsperspektiv fokuserar på frågor om gällande rätt och rättstillämpning. Detta perspektiv smittar sedan av sig på bilden av övriga juristprofessioner, vilka antas vara domare som tillfälU 5max lyles Christopher Jacob Boström och förvaltningen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=