politi och förvaltningsrätt i ett rättsgenetiskt perspektiv upp i olika läger, där den djupaste skiljelinjen gick mellan Uppsala och Stockholm, mellan å ena sidan Reuterskiöld, i viss mån stödd av Sundberg, å andra sidan Herlitz, med visst stöd av Malmgren i Lund. Det är oklart och kanske mindre intressant vem som började tvisten. I sin undervisning rekommenderade Herlitz studenterna att läsa både svensk och utländsk litteratur. Med emfas påpekade hand betydelsen av utländska författare, främst tyskarna Otto Mayer, Fritz Fleiner och Walter Jellinek. I Sverige, ansåg han, fanns inte mycket av vetenskaplig analys. Bland svenskarna nämndes äldre författare som Rabenius, Blomberg och Ask, men även nyare, bland annat Malmgren och Reuterskiöld, vilken ”gjort en begynnelse” och vars systematisering från 1927 kunde vara ”värdefull såsom uppslagsbok.”103 Herlitz distansering från Reuterskiölds verk belyser att förhållandet dem emellan inte var direkt hjärtligt. Reuterskiöld tvekade inte att fälla negativa omdömen om Herlitz i samband med recensioner eller artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Han kritiserade Herlitz för bristande juridiskt sinne och vad han tyckte var ett utpräglat statsvetarperspektiv i dennes stats- och förvaltningsrättsliga arbeten. Särskilt stark kritik framförde Reuterskiöld när han i Statsvetenskaplig Tidskrift recenserade en av Herlitz böcker: Herlitz begränsade sig, enligt Reuterskiöld, till det ”som redan är commune bonum”. Vidare skrev han: 103 Herlitz arkiv, Vol. 29, ”Anvisningar för förvaltningsrättens studium”, ca 1930. 104 Reuterskiöld 1930. 124 ”Författaren, vars styrka väsentligen ligger på ett helt annat fält, nämligen det historiska, där han gjort värdefulla insatser, har i allmänhet en stark benägenhet att, när det gäller teoretiska ting och principiella spörsmål, ej blott själv se, utan också ofta betona och framhäva dessas svårighet, även om de icke i verkligheten torde vara svårare än teori och principer i allmänhet äro” ”För min del måste jag bestrida riktigheten redan av författarens första sats, att begreppen lag och lagstiftning hava mer än några andra satt sin prägel på hela den moderna författningsutvecklingen och äro för all nutida statsrätt av grundläggande betydelse.”104
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=