kapitel ii •mats kumlien Meningsskiljaktigheterna skulle vädras i många andra sammanhang, bland annat inför tillsättningen av professurer. Sundbergs till- och avträden i Uppsala hade varit möjliga tack vare att det saknades disputerade forskare med förvaltningsrättslig inriktning. Det svaga rekryteringsunderlaget märktes även vid de komplicerade turerna när Malmgren skulle gå i pension från den professur i Lund som han hade tillträtt 1911. Professuren utlystes 1938, men man lyckades inte hitta någon behörig sökande. Först 1944 kunde Erik Fahlbeck tillsättas sedan de sakkunniga, Malmgren, Herlitz och Sundberg, med stor tvekan hade funnit honom kompetent. Fahlbeck stannade på professuren till 1959. I sitt utlåtande betonade Herlitz att Fahlbeck hade haft att ”plöja ny mark”, eftersom den svenska litteraturen inte kunde visa mer ”än på sin höjd någon enstaka undersökning av metodiska förebilder”.Den sökandes skrifter innehöll i och för sig vissa brister och missförstånd. Men, framhöll Herlitz, man fick inte glömma att förvaltningsrätten i Sverige befann sig på ett tidigt utvecklingsstadium, präglat av osäkerhet och meningsskiljaktigheter beträffande forskningens mål och medel. Den som vore benägen att anlägga andra betraktelsesätt än Fahlbeck borde rimligen besinna att andra representanter för vetenskapen delvis gått vägar som liknat hans. Herlitz nedlåtande syn på statusen hos svensk förvaltningsrättslig forskning framfördes 1944, nästan 20 år efter Reuterskiöld hade publicerat ”Den svenska förvaltningsrättens system” och året efter det att Sundberg gett ut ”Grunddragen av allmän förvaltningsrätt ”, ett verk vilket enligt Fredrik Sterzel framstår som startpunkten för den moderna förvaltningsrätten i Sverige.102 Det var nog så att nu, i början av 1940-talet, då ämnet hade erkänts och etablerats, hade den svenska förvaltningsrättens representanter delats 102 Sterzel 2014. 123 • Lund 1925-45
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=