kapitel ii •mats kumlien Herlitz erkännande av Reuterskiölds insatser tycks inte varit riktigt helhjärtade. Ändå anknöt han till Reuterskiöld genom att dela in den offentliga verksamheten i två kategorier av handlingar: för det första akter där offentlig myndighet inte tas i anspråk, t.ex. undervisning, socialvård och fastighetsförvaltning, för det andra myndighetsakter, vilka antingen var lagstiftning eller akter som innebar utövande av ett rättsligt reglerat tvång mot enskilda. Herlitz kallade de senare för myndighetsutövning och var, enligt Wennergren, sannolikt den förste som använde den termen, vilken sedermera har blivit av central betydelse i svensk förvaltningsrättslig jurisdiktion och lagstiftning.84 Ett annat drag hos Herlitz var en stark tilltro till vad han uppfattade somden svenska rättstraditionen. Bland hans favorituttryck fanns ”sedan långliga tider”, ”av ålder” och ”gäller sedan gammalt”. Han menade att traditionen hade fyra viktiga inslag. 1) Sverige hade aldrig varit feodalt, utan de fria individerna hade tidigt deltagit i lokalsamhällenas direktdemokrati. Den kommunala självstyrelsens uppgift var inte att så snabbt, effektivt och billigt som möjligt verkställa uppdrag från centralmakten, utan att fungera som en utbildningsanstalt för att fostra ansvarsfulla medborgare. 2) Den lärda rätten i Sverige fick inte samma inflytande som i Kontinentaleuropas absolutistiska stater. 3) Myndigheterna var självständiga, det förekom inget ministerstyre. 4) Medborgarna hade tillgång till förvaltningens beslut tack vare principen om allmänna handlingars offentlighet.85 Herlitz var starkt tyskvänlig, men relationen till tyska kollegor blev ytterst komplicerad efter 1933 då han mycket tydligt tog avstånd från varje antisemitiskt initiativ.86 I en tid av stor utrikespolitisk oro blev det för honom en viktig politisk och rättsvetenskaplig uppgift att skydda det 83 Herlitz 1937, s. 129. 84 Herlitz 1937, s. 28; Wennergren 1992, s. 304. 85 Se t.ex. Herlitz inlägg vid Nordiska juristmötet 1931. 86 RA, Herlitz arkiv, Vol. 50, dagböcker för åren 1939-1945; Pohlman-Linke 2012. 117 ”nödvändigt att göra klart för sig i vad mån förf:s satser äro uttryck för en vedertagen rättsuppfattning eller endast återgiva hans egna – ofta omstridda – hypoteser; framställningssättet ger härutinnan icke alltid säker ledning”83
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=