politi och förvaltningsrätt i ett rättsgenetiskt perspektiv och förvaltningsrätten vid svenska universitet, vilket ökade utrymmet för de senare. Dessutom ”internationaliserades” förvaltningsrätten själv genom kontakter mellan nordiska forskare (inte minst vid nordiska juristmöten) och ett bredare internationellt samarbete (bl.a. viaInstitut Internationale de Droit Public och fördjupade kontakter med främst tyska, amerikanska och franska jurister). Slutligen var det betydelsefullt att två nya aktörer gjorde entré på den svenska förvaltningsrättsliga scenen: Halvar G F Sundberg i Uppsala och Nils Herlitz i Stockholm. De två skulle få stort inflytande på diskussionen om förvaltningsrätten som rättsvetenskapligt ämne. Sundberg, som var Reuterskiölds lärjunge, hade undervisat och examinerat som dennes vikarie och efterträdde honom så småningom.79 Oftast hade de samma åsikt, vilket de dessutom gärna påpekade i recensioner av varandras arbeten och korrespondens med andra forskare. Den andra nykomlingen var alltså Nils Herlitz. Han blev 1916 filosofie doktor och docent vid Uppsala universitet på avhandlingen ”Från Thorn till Altranstädt”, som behandlade Karl XII:s politik mot Polen. 1920 övergick Herlitz till Stockholms högskola, där han 1925 blev docent i förvaltningsrätt, 1927 professor i statsrätt, förvaltningsrätt och folkrätt (intill 1935 även i statskunskap) och pensionerades 1955. Herlitz ägnade mer intresse åt undervisningen i förvaltningsrätt än vad företrädaren Varenius hade gjort. Den obligatoriska kurslitteratu79 SJFP31 januari 1930. UUA, AI:16, Juridiska fakultetens arkiv, Fakultetsprotokoll 19301931. AI:17, 30 januari 1932. 80 Sundberg 1927, citat s. 472. 114 ”Uppbyggandet av den svenska förvaltningsrättens system är och förblir professor Reuterskiölds verk, vars frukter de som teoretiskt eller praktiskt arbetar på detta fält skörda. Att tidsutvecklingen givit förvaltningsrätten mångdubbelt stegrad betydelse har gjort uppgiften större och mera krävande, men därför också tacksammare – och detta trots den bristande förståelse för detta arbetes betydelse som den äldre civilistikens män ofta ådagalagt.”80 • Stockholm 1925-45
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=