48 Ett spår av Sveriges jord. Han bjuder till att tala - Då tryta sans och ord. Med lugn på skrynklig panna Men dödsblek som en hamn, Den ädla fru sig reser Ur kronprydd länstols famn. ”Sitt, herr kornett!” hon säger, Och hovet skåda får En syn förutan like: Han sitter, och hon står. Hon vinkar - och in bäres En mäktig dryckesmugg, Där hög i drivet silver Kung Karl ses skifta hugg. Det renska vinet pärlar Vid kannans blanka rand; Hon räcker den åt krigarn Med stark, fast åldrad hand. Hans läppar knappast fuktats Av druvans gyllne blod, Förrn till hans kinder strömmar Ånyo livets f lod. Han stiger upp, gör ställning - Till alla svenska bröst Når lik en ängels stämma Den enkle krigarns röst. ”Den sista februari Vi med den Högstes makt Vid Hälsingborg i drabbning Vår ovän nederlagt. Vi ha trofeer, fångar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=