47 Som generalen lutad Mot sadelknappen skrev. I borgen, byggd av Wrangel På Riddarholmens ö, Med f lygeltornens rundlar Vid strand av Mälarsjö, Fru Hedvig Eleonora, Den höga ättemor Ett stöd för Karlar trenne, I sorg och oro bor. Hur har i ångest fordom Hon vakat mången stund, Då maken stred vid Warschau, Då sonen stred vid Lund! Sist ljöd i hennes öra Pultavas dunderskall; Det bud, härnäst hon väntar, Kan vara Sveriges fall. Men vilket sorl i trappan! Nu dörr på dörr slås opp. Fontanger och peruker En viskning genomlopp. En kammarsven förkunnar: Kurirn, ers majestät! Med vördnad träder hovet Tillbaka några fjät. Av två drabanter ledes En halvt avsvimmad man, I tunga ryttarstövlar Med möda vacklar han. Vart steg på golvet lämnar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=