net och tomten i förläning. Sparre byggde på 1630-talet ett hus som i huvudsak motsvarar det nuvarande palatsets mittdel med det södra tornet i ett av hörnen. Huset hade trappgavlar i norr och söder. Redan på 1630-talet var palatset den största privatbostaden i en svensk stad. RiksamiralenCarl Gustaf Wrangel fick palatset i gåva/förläning av drottning Christina den 2 juli 1648. Han lät bygga till det norra tornet och flyglarna så att palatset fick sin nuvarande yttre form. Huvudlängans tak med en utsiktsaltan högst upp var klart 1659. Huset stod färdigt 1664. Arkitekter var Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin d. ä. Två planscher i Erik Dahlberghs stora kopparsticksverk Suecia Antiqua et Hodierna visar palatsets utseende under dess glansdagar (bild 7 och 8). Mycket av utsmyckningen var bara målat eller av trä och försvann vid bränderna. Dahlbergh brukade överdriva så att husen på hans planscher ofta ser större och elegantare ut än de verkligen var. Ibland återgavs planer som aldrig blev genomförda. Här kan särskilt ifrågasättas om hamnen blev så förnämlig sombild 7 visar. en äldsta delen av Wrangelska palatset är det södra runda Dtornet, som Gustav Vasa lät uppföra 1529 för stadens försvar åt Mälarsidan. Hundra år senare fick riksrådet Lars Sparre (sedermera vicepresident i hovrätten) tor2 7 En rundvandring i WRANGELSKA PALATSET Sammanfattning av palatsets byggnadshistoria
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=