genom skorstenen direkt upp till kråkorna. I mitten av 1700-talet var Sverige till stor del kalhugget eftersom bostäderna och den för landets ekonomi mycket viktiga bergshanteringen krävde så mycket ved och träkol. Man prövade olika metoder att använda veden effektivare. En del av skorstenspipan kunde muras fritt inne i rummet och putsas och kanske omges med kakel för utseendets skull. Någon värme från rökgaserna togs upp av denna murmassa och spred sig sedan i rummet. Men år 1767 och åren närmast därefter konstruerades delvis på riksrådets initiativ nya bränslesnåla kakelugnar, och de nya idéerna spreds över landet med modeller och ritningar. Enkakelugn innehåller en stor massa tegel som genomlöps av kanaler för rökgaserna. Under sin passage uppåt och neråt genom kanalerna avger rökgaserna det allra mesta av sitt värmeinnehåll till massan av tegel och kakel. Och denna murmassa värmer sedan rummet i många timmar efter det att veden brunnit upp. Välgjorda kakelugnar tillgodogör sig 90 procent av bränslets energi. Själva kakelbeklädnaden har närmast estetisk funktion och är lätt att hålla ren. Murspisar utan kakel är lika effektiva. I de flesta hus där kakelugnar finns kvar är de placerade i rummens inre hörn, ty man samlade av byggnadstekniska skäl rökgångarna till en gemensam skorsten (eller ett par) på husets taknock. Men i äldre tid ville man gärna ha eldstäderna vid ytterväggen, ehuru detta krävde en separat hög skorsten ovanpå yttermuren för varje eldstad. Sådana skorstenar ses ännu på Schering Rosenhanes palats. Eldstad vid yttervägg fördelade värmen jämnt i rummen. Med eldstad i innerhörn blev kakelugnsvrån varm och ytterväggen med fönstren kall. Centralvärmens moderna radiatorer är därför placerade under fönstren. Öppna spisar ansågs länge mer passande i representativa rum. Kakelugnarna fanns i de mindre bostadsrummen. Men detta ändrade sig sedan konsten att göra vackra kakel utvecklats. En kakelugn ger mer än de flesta andra inredningsdetaljer karaktär åt ett rum. I Svea hovrätts byggnader finns kakelugnar: två i Wrangelska och dryga halvdussinet i vartdera Rosenhaneska och Hessensteinska palatset. Det har funnits många fler. I Hessensteinska palatset fanns 39 kakelugnar 1906, och litet varstans 1 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=