mets hörn åt gården är rundade. Om inredningen gäller detsamma som om läsrummet. Men här finns fågelhermer (ibis, med huvuden upptill och klor nedtill). Två av medaljongerna visar små änglar. Under gustaviansk tid sattes fönstren åt gården igen, och väggfälten inom guldlisterna kläddes med stormönstrad röd sidendamast, som fanns kvar till 1913, då fönstren åt gården åter togs upp. Det finns bilder, två här återgivna fotografier (bild74 och75), som visar rummets utseende dels 1906 (igensatta fönster, bevarad damasttapet, inga värmeelement) dels 1929 då det tjänstgjorde som Socialstyrelsens sessionssal. En tredje bild (76) visar rummet, i motsatt riktning, 2009. Rumsfilen visas på ett fjärde foto (bild77). Detta var F. W. von Hessensteins stora förmak. Här fanns en öppen marmorspis med järnhäll, ekparkett, en förgylld canapé och d:o spegelbord, tolv länstolar etc. Liksom i föregående rum har golvet en kalkstensfris runt ekparkett. Det finns tre förklaringar till dessa stenkanter runt rummen somman kan se i gamla hus: det var elegant, den skyddade panelens målning när man skurade golvet (men då skall det vara skurgolv och inte bonad parkett), och den hindrade råttorna som gär1 56 76. Sammanträdesrummet. he s s ens t e i ns ka pa l at s et
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=