Rundvandringar i Svea hovrätts byggnader STURE HOLMBERGH
GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OL IN The Olin Foundation for Legal History INSTITUTET FÖR RÄTTSHI STORI SK FORSKNING RÄTTSHI STORI SKA STUDIER, Band 24 , Stockholm 2009
Rundvandringar i Svea hovrätts byggnader STURE HOLMBERGH
Omslagsbild: Bilden på skyddsomslaget återger det ena av de två lejonhuvud som pryder porten till Wrangelska palatset. foto: Pablo Sandoval Grafisk formgivning: pab lo sandova l Tryckning: ta l l i nna raamatutrük i koda , ta l l i n 2009 . i s bn 9 1 - 85 1 90 - 82 - 9 i s sn 05 34 - 2 7 2 4 Lars Ericsson Sparre Carl Gustaf Wrangel Schering Rosenhane Bengt Bengtsson Oxenstierna Bengt Gabrielsson Oxenstierna 11 14 17 21 21 21 23 25 25 INNEHÅLL r i ddarholmen byggherrarna förord hovrät t en före r i ddarholmen
En rundvandring i Sammanfattning av palatsets byggnadshistoria Restaurangens båda övre rum Kanonrummet “Sparre” och“Wrangel” Mörsaren m. m. Anckarströms källare Korridor ochpartsrum Sal 1, Änkedrottningen Sal 2, Klädkammaren Södra väntrummet Sal 3, Kuriren Sal 4, Predikosalen Entréhallen Terrassen Borggården Sal 5, Riksgälden Norra entrén Norra flygeln Norra trapphuset Väntrummet Bibliotekslokalerna Tornbiblioteket Sal 10, Stora rummet Förrummet Sal 9, Arkivsalen Sal 8, Lilla tronsalen Södra flygeln (plan4) Sal 7, Lovisa Ulrika Sal 6, Gustaf III Södra trapphuset Administrationsvåningens södra del Administrationsvåningens norra del Norra trapphallen Norra trapphusets översta del Vindsvåningen 27 32 32 34 35 35 38 39 40 43 43 50 52 55 55 55 56 57 60 61 61 62 63 73 75 77 81 82 83 84 85 90 91 91 92 wrange l s ka pa l at s et En rundvandring i Sammanfattning av palatsets byggnadshistoria Bottenvåningeni västra f lygeln Schering Rosenhanes kök Hovrättens arkiv Bottenvåningens entré m. m. Bottenvåningeni östra f lygeln Flygelsalen Vaktrummet Sal 1 3 Sal 1 2 Gallerisviten Sal 11 Västra flygeln (1 tr.) Entréhallen Trapphuset Övre trapphallen Västra flygeln (2 tr.) Schering Rosenhanes festsal Sal 1 4 Schering Rosenhanes galleri Sal 1 5 Förrummen Östra flygelns övre delar Vindsvåning m. m. 95 102 102 103 104 105 105 106 107 107 108 108 109 111 111 112 112 113 114 118 124 128 128 135 s c her i ng ros enhane s pa l at s
En rundvandring i Sammanfattning av palatsets byggnadshistoria Gården Arkivrummet Pausrummet Tidskriftsrummet Passagenoch tjänsterummet norr därom Trefönstersalen Bottenvåningeni övrigt Trapphuset Mellanvåningen, södra delen Sal 1 6 Grevinnan Tessins förmak och sängkammare Västra flygeln Övre biblioteket Kabinettet Sammanträdesrummet Sal 17 Övervåningen, södra delen 137 141 141 141 141 144 145 145 147 148 149 150 151 151 153 154 158 161 Uppvärmning m. m. - vvs Sittmöbler Ur Silver Presidentämbetet Porträttsamlingen Ämbetsdräkt 163 167 171 171 177 177 181 181 182 182 185 209 216 220 pre s i dent erna s l evnad s lop p –porträtten v ic e pre s i dent erna och porträt t en hovrät t s pre s i dent erna och porträt t en hovrät t ens lösöre gaml a r i k sdagshus et b i l dfört ec kn i ng l i t t eratur he s s ens t e i ns ka pa l at s et
1. Birger Jarls torg 2. Wrangelska palatset 3. Schering Rosenhanes palats 4. Stensbockska palatset 5. Hessensteinska palatset 6. Gamla Riksdagshuset 7. Riddarholmskyrkan 8. Riddarholmsbron KARTA över RIDDARHOLMEN 2 3 5 6 4 7 1 8
1 0 1. Birger Jarls torg sett från Wrangelska palatset.
1 1 v e a hovrät t har en intressant historia. Så har också de FÖRORD S vare ställer upp som ciceroner. Jag har “alltid” varit intresserad av gamla hus och har blivit tillfrågad flera gånger. Vid en visning för många personer behövde flera hjälpa till. För att vi skulle ha korrekta data tillgängliga sammanställde jag ett faktablad. Sedan utvecklade jag det i form av en artikel i hovrättens personaltidning. Den mottogs så väl att jag skrev artiklar om de båda övriga byggnaderna också. Det hela har från början sammanställts för att de som arbetar i husen skulle få veta något om sin omgivning. Hovrättens arbetsplatser är i vissa hänseenden trånga och opraktiska. Men för mig och många vägs olägenheterna mer än väl upp av miljön och den historiska fläkten. Så önskades en ny upplaga av den första artikeln, och jag utvidgade den då med ytterligare material. Vidare uppkom tankar att trycka materialet och förse det med flera bilder. Forskning i egentlig mening ligger inte bakom denna bok. Den är i huvuddelarna en sammanställning av material som är lätt tillgängligt på olika håll. Materialet har kompletterats med uppgifter som finns tillgängliga i hovrätten. Men jag har i viss utsträckning besökt arkiv och bibliotek och fått fram en del material som sannolikt inte varit publicerat. Allt har ordnats just i form av rundvandringar i byggnaderna. byggnader på Riddarholmen som hyser hovrätten. Föreningar och andra hör sig för om möjligheterna att besöka husen. Emellanåt ordnas visningar. En del befattningsha-
Hovrätten har inget elfenbenstorn. Domstolens verksamhet ändras undan för undan och är nog i stor samklang med modernt liv. Detsamma gäller byggnaderna och det mer materiella innehållet i dem. Den slutliga sammanställningen av materialet hänför sig till läget under våren 1994. - Det s. k. Överkommissariens hus längst i norr på Riddarholmen ingår därför inte i beskrivningen; detta kunde annars vara motiverat, eftersom Bostadsdomstolen, som funnits i huset några år, sedan den 1 juli 1994 ingår som en avdelning i Svea hovrätt. Här är dock tillfälle att tillägga att huset är en 1600-tals-byggnad, föga yngre än Schering Rosenhanes palats som det liknar, ehuru mindre, samt att dess charmfulla valv och vackra rum hyst lager för pantbanken General-Assistance-Contoiret och tjänstebostad för dess chef samt sedermera lokaler för Stockholms stadsarkiv och för Näringsfrihetsombudsmannen. Mitt arbete har verkligen uppmuntrats av hög och låg, från Hans Maj:t Konungen till hovrättens befattningshavare av alla kategorier; alla är inte roade, men verkligen många. Kungafonden och Stiftelsen Företagsjuridik bidrar till tryckningen. Hovrättens President Birgitta Blom har uppmuntrat mig på många sätt. Detsamma gäller hovrättens tidigare och nuvarande byråchefer Arne Gillstedt och Jan Öhman; de har, liksom expeditionsvakten Lennart Berggvist, hjälpt till icke minst med bilderna. Hovrättens dataansvarige Stig Westin har ombesörjt redigering m. m. Många bland mina kollegor samt skrivoch vaktpersonal har hjälpt till med praktiska göromål eller upplysningar eller åtminstone med glada tillrop. 1 2
s e dan boken kom ut 1995 har de tre palatsen genomgått betydande ombyggnader och nyinredningar. Även i övrigt har hovrättens lokalförhållanden ändrats. Hovrätten har lämnat Överkommissariens hus (som nu disponeras av Justitie-kanslern). Hovrätten har fått lokaler i Gamla Riksdagshuset. Tavlor och andra föremål har tillförts, andra har avlägsnats. Fler bilder har önskats till boken. Under ombyggnadstiderna inhystes hovrätten delvis i ett par nu avlägsnade baracker på Wrangelska palatsets gård samt i två höghus vid Globen. Sådana lokaler beskrivs inte i denna bok. Sedan manuskriptet lämnats till tryckning, har Regeringsrätten flyttat från Stenbockska palatset, där numera Miljööverdomstolen har sina lokaler. Mitt arbete med den nya upplagan har uppmuntrats av många inom och även utom hovrätten. Bland hovrättens befattningshavare bör jag särskilt - och inte bara av artighet - nämna Presidenten Johan Hirschfeldt och chefssekreteraren Solveig Grunéus, kanslichefen Björn Hansson, hovrättsassessorn Martin Weyler och hovrättsrådet Karl Matz. Stig Westin och Johan Glase har bistått med kunskap om datorer och foto. Vaktmästarpersonalen, särskilt Raivo Holthammar och Stellan Hellqvist, har bidragit med kunskaper och hjälp. 1 3 Till alla: Ett varmt tack! s ture holmb ergh
1 4 När s vea hovrät t grundades 1614 hade man nära reHovrätten fick sina första lokaler på Stockholms slott, d. v. s. det gamla slottet Tre Kronor, närmare bestämt en trappa upp i västra längan. Denna låg på praktiskt taget samma plats som den västra längan i det nuvarande slottet. Våningen två trappor upp var kungafamiljens privata. Hovrättens rum motsvarar i viss mån de s. k. ordenssalarna som i senare tid varit ämbetslokaler för Högsta domstolen och Regeringsrätten. Vid slottsbranden 1697 bevarades murarna i den norra längan och en del av den västra längan. Men det är inte troligt att något av det murverk som ursprungligen omgav hovrätten finns bevarat. Från första början hade hovrätten två stora salar och fyra mindre rum. “Öfwer ingången till Kongl. Hofrätten stodo dhesse orden: Fiat Iustitia, Pereat Mundus” (d. v. s. Rättvisanmå ha sin gång, även om världen därvid skulle förgås). Genomslottsbranden den 7 maj 1697 blev hovrätten hemlös; det mesta av handlingar och arkivalier räddades. Hovrätten flyttade till det Lillieska huset där nu Operan ligger vid Gustav Adolfs torg. Där var trångt. Hovrätten hyrde 1713 bättre lokaler i huvudvåningen i det Bondeska palatset vid Riddarhustorget. 1730 inträffade det man må väl hoppas ovanliga att rådhusrätten sade upp hovrätten till avflyttning! Stockholms gamla rådhus vid Stortorget var uttjänt, och Stockholms stad genom magistraten (som i stort sett vad detsamma som lationer till kungamakten och riksrådet; flera ledamöter skulle vara riksråd, och riksdrotsen var hovrättens president. HOVRÄTTEN före RIDDARHOLMEN
1 5 rådhusrätten) köpte det bondeska palatset, vilket 1732-1915 tjänstgjorde som rådhus. Sedan 1949 är det säte för Högsta domstolen. Hovrätten fick i stället 1730 ganska rymliga lokaler i det Liewenska (Hornska) huset, där nu Medelhavsmuseet ligger vid Fredsgatan i hörnet av Gustav Adolfs torg. Hovrätten trivdes inte där. Man ansåg läget avsides och ville till Gamla stan, förslagsvis till Ryningska palatset vid Stora Nygatan. Men hovrätten fick bli kvar vid Fredsgatan ett kvarts sekel. Sedan kungafamiljen 1754 flyttat in i det nya slottet och lämnat Kungshuset (det Wrangelska palatset) byggdes detta om; och 1756 kunde hovrätten ta mellersta och norra delen av detta i besittning. Tilläggas kan att hovrätten växte ur Wrangelska palatset. Åren 1956-84 disponerade Vattenöverdomstolen (d. v. s. hovrättens båda avdelningar för vattenmål och senare även fastighetsmål) väsentliga delar av det Tessin-ritade Södra Bancohuset vid Järntorget. Huset var svårt sättningsskadat, men sammanträdena i Riksbankens forna sessionssal förgylldes av Lars Bolanders väggmålningar med ymnighetshorn och andra för hovrätten beklagligt främmande nyttigheter.
1 6 2. Riddarholmen sedd från Södermaln.
i ddarholmen är först känd somKidaskär. Stadsborna i 1 7 den lilla staden på ön bredvid hade sina getter och killingar betande i klippskrevorna. Franciskanerna började 1270 bygga kyrka och kloster. Gråmunkeholmen blev nya namnet. Stora Gråmunkegränd i Gamla stan ledde till en äldre bro över till holmen. Munkarnas kyrka finns kvar, d. v. s. Riddarholmskyrkan utom torn och gravkapell. Partierna nära kyrkans kor är det äldsta murverk som finns att se i Stockholm (någon oåtkomlig del av Storkyrkan är litet äldre, och någon del av Slottet kan vara från Birger Jarls tid; Bromma kyrka är från 1100-talet men låg då långt ute på landet). Söder omRiddarholmskyrkan låg själva klosterbyggnaderna. I Gamla riksdagshuset (varom mera nedan) finns medeltida rum. Också i det Östra gymnasiehuset (Birger Jarls torg 7) finns murar bevarade från klostret, särskilt ett senmedeltida kryssvälvt rum. Huset blev sedan adelspalats. Hedvig Taube, som är känd för hovrätten från både Wrangelska och Hessensteinska palatsen, bodde i huset på 1700-talet. Senare var det kyrkoherdeboställe för Riddarholmens församling. Stockholms gymnasium, som senare delades i Norra och Södra Latin, började i detta hus, som därefter fick hysa en flickskola. En av hovrättens avdelningar (nr 3) har 2002-05 haft sitt kansli i huset. Munkarnas valv var några år Jämställdhetsombudsmannens (!) kafferum men används nu gemensamt av husets myndigheter. Klostertiden slutade med reformationen. Kronan tog över holmen. Klostrets byggnader användes tills vidare som sjukhus och skola. R RIDDARHOLMEN
Gustaf Vasa lät 1529 bygga tvårunda befästningstorn, av vilka det södra ingår i Wrangelska palatset. - På tornets utsida sitter hopsmidda enkla ankarslutar, järn, av två medeltida typer. Medeltiden räknas i Sverige till en bit in i Gustaf Vasas regering. Med stormaktstiden kom holmens glanstid. Tomter såldes och skänktes till högadelns framgångsrika män, som byggde sig palats och förde ett tidvis glansfullt liv. Nu blev namnet Riddarholmen. Genom reduktionen drogs mycket av adelns tillgångar in till kronan, och glansen minskade. Men knappast på Riddarholmen. Ty efter det gamla slottets brand slog sig kungafamiljen och rikets främsta ämbetsverk ned på holmen med Wrangelska palatset (Kungshuset) som centrum 1697-1754. kunga fami l j en. Den kungafamilj som bodde på Riddarholmen bestod från början av fyra personer: kung Carl XII (femton år gammal), hans systrar Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora samt dessa ungdomars farmor Hedvig Eleonora (Carl X Gustafs änka). Sedan Carl XII och hans efterträderska Ulrika Eleonora dött, var vårt kungahus en person, Fredrik I (änkling efter Ulrika Eleonora). Till tronföljare valdes hertig Adolf Fredrik av Holstein Gottorp. Hans och gemålen Lovisa Ulrikas fyra barn föddes i palatset, innan kungafamiljen lämnade Riddarholmen. Holmen var trång för hovlivet och den rörelse det medförde. Birger Jarls torg existerade inte. Större delen av det var kyrkogård; bl. a. låg ett gravkapell några meter framför Hessensteinska husets gårdsport. Resten av utrymmet framför Wrangelska palatset var belamrat med byggnader, den s. k. Trekanten, innehållande stall, vagnsbodar och andra ekonomiutrymmen. Längs Oxenstiernska (sedermera Hessensteinska) och Stenbockska palatsen fanns en smal gata, som ledde upp mot Schering Rosenhanes palats. Andra sidan gatan var en mur med en öppning in till en trång trekantig nedre borggård framför Wrangelska palatset. Om denna trafikled skrev kanslikollegiet år 1705 följande till Stockholms magistrat (en mening!): Den backan, som sträcker sig utmed Kungl. Maj:ts residens intill det där näst intill belägne Rosenhaniske huset, vilket nu för tiden är hyrt till Kungl. Maj:ts cancellie, finnes mycket brant, obekväm och illa beskaffad, så att man med största möda och 1 8
besvär kan komma och åka där upp och utföre, så eljest som i synnerhet då den om vintertiden finnes islupen, varandes där likväl en sådan allmän passage och genomfart, varest icke allenast Kungl. Maj:ts egne hovvagnar, utan ock Dess råd och främmande ministrer samt andre betjänte som i Kungl. Maj:ts cancellie eller ock i Kungl. hovet hava att beställa, måste sig betjäna; alltså finne Wi nödigt, att samme besvärlige och oläglige backa, som utan dess icke ringa vanpryder stadsens regularitet, helst så när intill Kungl. Maj:ts eget residenshus, så mycket någonsin möjel:t är må bliva jämnare och bekvämare gjord; och ville borgmästare och råd fördenskull låta sig vara angeläget att fatta den goda anstalt, det sådant ju förr ju hellre må vinna sin fullbordan och verkställighet på sådant sätt, som det sig bäst och tjänligast göra låter. När man nu går på kullerstenen upp mot Rosenhanes palats kan man konstatera att stadens myndigheter 1 9 3. Karta över Riddarholmen 1771. r i ddarholmen
skyndat ganska långsamt. Många som använder miljön för fotografering och filminspelning är glada för det. När Adolf Fredrik som nyvald kronprins gjorde sitt intåg i Stockholm 1743 och skulle tas emot i Kungshuset, ställde det trånga utrymmet till problem. De första vagnarna i processionen fick stanna strax efter bron vid kyrkogårdshörnet och passagerarna gå till fots sista biten (medan vagnarna körde bakom kyrkan). Kronprinsens vagn ensam körde in på gatan och stannade utanför nedre borggården, som var för trång för att ett ekipage med tre par hästar skulle kunna köra in och vända där. Vagnen körde omedelbart bort uppför “Cancelliebacken” så att de sista vagnarna kunde komma fram och alla hasta ur för att hinna ikapp processionen till fots in i Kungshuset. Ingen vet hur trafikkaoset högst uppe på holmen reddes ut. Här återges (bild3) en detalj ur Brolins karta över Stockholm 1771. Framför Wrangelska palatset ser man på nuvarande Birger Jarls torg en trekantig borggård, huset Trekanten samt kyrkogården med tre gravkor och en del träd. Alla adelspalatsen har med tiden övergått i statlig ägo. De hyser domstolar och ämbetsverk samt har kompletterats med en del nybyggnader: Gamla riksdagshuset, Riksarkivet och Norstedts förlag. På Riddarholmen residerar nu, förutom Svea hovrätt med Miljööverdomstolen, Regeringsrätten och Kammarrätten i Stockholm, Kammarkollegium och Justitiekanslern samt en del mindre myndigheter. - Statens Fastighetsverk förvaltar i stort sett hela Riddarholmen med dess byggnader. Svea hovrätt disponerar nu tre palats på Riddarholmen: Wrangelska, Rosenhaneska och Hessensteinska palatsen med adressnumren 16, 10 och 2 vid Birger Jarls torg. Lokaler för två av hovrättens avdelningar finns i Gamla Riksdagshuset, Birger Jarls torg 5. (Anm. En definition av ordet “palats” är: en adelsmans residens i staden, till skillnad från borgerskapets “hus”, som dock ibland kan vara väl så stora.) 20
personer i Sverige. Endast för den tredje klassen av hovrättens ledamöter, de ofrälse, krävdes juridisk examen; första och andra klassen besattes med riksråd och andra adelsmän vilka kanske ansågs tillräckligt bildade i sig. Lars Sparre påbörjade bygget av sitt palats på Riddarholmen 1630. Han var lantmarskalk vid 1630-talets riksdagar, blev vicepresident i Svea hovrätt 1640 och riksråd 1641. - Lars Sparre avled 1644. Född 1613. Efter viss hovtjänst inledde han som 18-åring en framgångsrik militär bana under trettioåriga kriget. Han blev överste 1633 (20 år gammal!), generalmajor 1638, fältmarskalk och riksråd 1646. Wrangel hade efter Lars Sparres död underhandlat med dennes arvingar om köp av det nybyggda palatset på Riddarholmen; han förekoms av drottning Christina, som skänkte det till Wrangel 1648. Samma år blev han generalguvernör i Pommern. Detta tycks ha varit hans bestående och viktigaste uppgift livet ut. Han hade dock åtskillig verksamhet också i det egentliga Sverige. Bl. a. byggde han de två största enskilda palatsen i Sverige, på Riddarholmen och Skokloster. Han blev greve 1656, riksamiral 1657 och riksmarskalk 1664. ödd 1590. Han vistades i sin ungdom vid hovet och blev kammarherre hos Gustaf II Adolf 1611. Några juridiska studier är inte kända, men 1627 blev han assessor i Svea hovrätt. Vid den tiden fanns det mycket få akademiskt utbildade 2 1 car l gus ta f wrange l l ar s er ic son s parre BYGGHERRARNA F
4. Schering Rosenhane dog 1663 på sitt säteri Torp i Sörmland. En målning från 1659 hänger i Schering Rosenhanes palats Sal 12.
2 3 Carl Gustaf Wrangel var en känd lyxkonsument. Från Amsterdam köpte han ofta Virginiatobak. Och han är den förste kände svenske importören av te och choklad. Te levererades till honom i Stockholm 1673 och choklad till Skokloster 1676. GrevinnanWrangel dog i palatset på Riddarholmen 1673. Carl Gustaf Wrangel dog på Rügen 1676. - Ett porträtt av Wrangel hänger i entréhallen och ett i väntrummet 1 tr. vid norra trapphuset i Wrangelska palatset. Född 1609, tillhörde en sörmländsk adelssläkt. (Skäring lär vara ett gammalt förnamn, vanligt i Sörmland, och betyder skärkarl, fiskare.) Efter studier i Uppsala blev han auskultant i Svea hovrätt 1628, deltog i en ambassad till England 1629 och blev assessor i hovrätten 1632. Efter ytterligare diplomatiska uppdrag utnämndes han 1637 till landshövding i Östergötland. Under flera år var han Sveriges resident i Münster i de förhandlingar som ledde fram till Westfaliska freden 1648. Avslutningsskedet fick han inte deltaga i, ty i januari 1648 blev han Sveriges ambassadör i Frankrike. Hemkommen blev han riksråd 1650 samt överståthållare i Stockholm och friherre 1652. Samma år påbörjade han bygget av sitt palats på Riddarholmen. Schering Rosenhane var en av de få under denna tid som nådde samhällets högre poster inte genom militära meriter utan genom sina civila och juridiska kvalifikationer. Han hade även litterär begåvning. Han (men troligare hans bror) har ansetts vara pseudonymen Skogekär Bergbo, som skrev dikter. Schering Rosenhane har skrivit bl. a. Hortus Regius (en kunglig trädgård), en för vår tid ganska svårbegriplig sammanställning av symboliska bilder och latinska sentenser samt genealogiska översikter (se avsnittet Schering Rosenhanes palats, Schering Rosenhanes galleri). Han har också skrivit en handbok i lanthushållning och godsägarskap, kallad Oeconomia. I den framhöll han att unga slösaktiga inte borde bygga, inte heller gamla och frusna, utan män i sina bästa år; då blir det bra. Kanske sådana tankar satt sin prägel på hans Riddarholms-palats, som påbörjades när Schering Rosenhane fyllde 43 år? Ett citat: s c her i ng ros enhane byggherrarna
5. Bengt Bengtsson Oxenstierna, 1591-1643.
2 5 Född 1591. Efter studier i Uppsala, Wittenberg, Jena och Stuttgart samt resor i nästan alla Europas länder och även Palestina, Mesopotamien och Persien, vilka renderade honom benämningen “Resare-Bengt”, blev han hovman och diplomat; riksstallmästare 1627, guvernör i Augsburg 1632, generalguvernör över Livland 1634. Under 1630-talet byggdes hans palats på Riddarholmen. Möjligen kunde han bo i det vid sitt sista besök i Stockholm 1638. Bengt Bengtsson Oxenstierna dog 1643 i Riga och begrovs i Riddarholmskyrkan. En målning finns i Sal 16 i Hessensteinska palatset (bild5). Född 1623. Han var brorson till den föregående. Han var som mycket ung “rector illustris” i Uppsala och 1648 delegat vid Westfaliska freden, där han fick slutföra Schering Rosenhanes arbete. Han hade flera diplomatiska uppdrag, var president i tribunalet i Wismar, blev riksråd 1654 och generalguvernör över Livland 1662. Som kanslipresident från 1680 var han tidvis Sveriges mest inflytelserike politiker. I denna egenskap hade han från 1697 ämbetsrum i Schering Rosenhanes palats. Åren 1680 och 1681 byggde han om sitt palats på Riddarholmen. Han behövde nog många rum, ty huset var fullt av hans 18 barn med familjer som långa tider alla bodde hos honom. “Thätt faller och för dän som byggia will, thädta till adt betänkia, uthi hwad tid och ållder han ähr, som böriar adt byggia, antingen ung, medelårig äller gammal, Ty såsom the haffwa åtskilllige sinnen, tankar och upsåt, Så bliffwer och byggningen mäste deels däräffter rädtat. En ung pärson ähr gemenlig hastig, temeraire, öffwerf lödig, anseer mera lusten än nyttan, och haffwer intet dän förfarenheten uppå thet som till byggiande hörer: En gammal ähr karg och frusin, bygger såsom dän där daglig tänker till adt bof lyttia och lemnat åt en annan. Fördänskull wore tiänligare adt dän ena fördröijde med sin byggning, och dän andra läte helt bliffwat, Män thän som till sin mogne ålder wore kommen, bygde i rättan tid och utaff edt moget betänckiande”. b engt b engt s son oxens t i erna b engt gabr i e l s son oxens t i erna byggherrarna
26 6. Entrén till Wrangelska palatset.
net och tomten i förläning. Sparre byggde på 1630-talet ett hus som i huvudsak motsvarar det nuvarande palatsets mittdel med det södra tornet i ett av hörnen. Huset hade trappgavlar i norr och söder. Redan på 1630-talet var palatset den största privatbostaden i en svensk stad. RiksamiralenCarl Gustaf Wrangel fick palatset i gåva/förläning av drottning Christina den 2 juli 1648. Han lät bygga till det norra tornet och flyglarna så att palatset fick sin nuvarande yttre form. Huvudlängans tak med en utsiktsaltan högst upp var klart 1659. Huset stod färdigt 1664. Arkitekter var Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin d. ä. Två planscher i Erik Dahlberghs stora kopparsticksverk Suecia Antiqua et Hodierna visar palatsets utseende under dess glansdagar (bild 7 och 8). Mycket av utsmyckningen var bara målat eller av trä och försvann vid bränderna. Dahlbergh brukade överdriva så att husen på hans planscher ofta ser större och elegantare ut än de verkligen var. Ibland återgavs planer som aldrig blev genomförda. Här kan särskilt ifrågasättas om hamnen blev så förnämlig sombild 7 visar. en äldsta delen av Wrangelska palatset är det södra runda Dtornet, som Gustav Vasa lät uppföra 1529 för stadens försvar åt Mälarsidan. Hundra år senare fick riksrådet Lars Sparre (sedermera vicepresident i hovrätten) tor2 7 En rundvandring i WRANGELSKA PALATSET Sammanfattning av palatsets byggnadshistoria
28 Genom byte lyckades familjen Wrangel rädda palatset genom reduktionen. Men det var slut på ekonomien. Huset hyrdes ut på olika sätt. Det fungerade som populär festvåning för bröllop m. m. Palatset brandskadades svårt i april 1693 . Carl XI, som annars inte är känd för att vara känslosam, skriver därom i sin dagbok: Den 4... kom elden lös uppå Riddarholmen uti fältherrenWrangels hus.... och hände den olyckan att hela det stora och vackraste huset i hela staden blev i aska lagt vilken stora olycka alla uti hela landet hava så mycket mer att beklaga, som detta hus varit det kosteligaste uti hela Riket och många andra land. Sedan slottet Tre Kronor brunnit 1697, inköptes det Wrangelska palatset åt kungafamiljen; Carl Gustaf Wrangels döttrar sålde det brandskadade huset för 13.333 1/3 riksdaler. Huset reparerades (arkitekt Nicodemus Tessin d. y.) och användes som kungafamiljens residens i huvudstaden fram till 1754, då den 7. Wrangelska palatset från sjösidan (utseendet före branden 1693) Kopparstick från 1670-talet i Suecia-verket.
29 nuvarande slottsbyggnaden stod inflyttningsklar. Palatset hade stallbyggnader m. m. på nuvarande Birger Jarls torg och köksbyggnader och bagerier åt Riddarfjärden. Det var också sammanbyggt med några hus på södra sidan. I detta komplex bodde kungafamiljen och åtskilliga hovfunktionärer. Riksdagar öppnades och rådet sammanträdde här. Många festligheter finns beskrivna: kröningsmåltider, prinsdop, statsbesök. - Palatset kallades under den tiden och långt efteråt Kungshuset. s vea hovrät t, Kammarkollegiet, Statskontoret och några andra myndigheter flyttade in i Wrangelska palatset, som byggdes om 175556 (av Carl Johan Cronstedt) och efter brand 1802 (av Carl Christoffer Gjörwell) samt 1898 (av H. T. Holmgren) och 1928 (av C. O. Hallström). Vid den senare ombyggnaden avlägsnades kakelugnar och installerades värmeledning i hela byggnaden. Palatset fick el 1903 8. Wrangelska palatset från stadssidan (utseendet före branden 1693) Kopparstick från 1667 i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua & Hodierna. wrange l s ka pa l at s et
30 (hovrätten dock först 1910), vatten och wc 1913, en hiss i södra delen 1928. - Huset var huvudsakligen fördelat så att Statskontoret hade, 1755-1928, bottenvåningen (eller “rez-de-chaussée”, som man då uttryckte det), Kammarkollegiet övervåningarnas södra del och hovrätten övervåningarnas norra del. Hovrätten hade hela tiden Stora rummet. Rättegångsreformen 1948 krävde stora sessionssalar och ett antal rum för parter; tidigare hade hovrätten sammanträtt i mindre rum utan närvaro av parter. Reformen föranledde en ombyggnad 1946-49 (av Ragnar Hjorth), och hovrätten blev ensam herre i huset. En grundlig renovering av huset genomfördes i dåvarande Byggnadsstyrelsens regi under åren 1984-86. Efter att länge ha varit brunt återfick palatset den vita färg med gråa lisener och socklar som C. C. Gjörwell gav det (se bild9). Vitt var palatset redan på 1600-talet. Interiört skedde en allmän uppsnyggning och modernisering med delvis nya sessionssalsinredningar och kabeldragningar för datorer m. m. En större ombyggnad genomfördes 2003-04 av två anledningar. Dels krävs numera större säkerhet med skilda utrymmen för personal och allmänhet med låsta och larmade dörrar mellan; dels skulle sessions9. Wrangelska palatset, våren 2009. wrange l s ka pa l at s et
10. Entréhallen, Germanicus står mot rester av yttermurarna i Sparres palats.
3 2 salarna förses med ny teknisk utrustning. Inredningen kommenteras under Sal 1 nedan. Salarna överst i huset delades i mindre tjänsterum; i gengäld skapades flera salar längre ner genom att (sekundära) mellanväggar revs. Huvudansvariga för ombyggnaden var Statens Fastighetsverk och Brygghuset Arkitekter AB (Andreas Heymowski). Palatset rymmer nu kanslier för fyra dömande avdelningar, tio sessionssalar, hovrättens administrativa enhet, dess centrala bibliotek, restaurang m. m. I de båda rummen ser man fönsternischer i vad som var yttermurar från c:a 1630. En nisch bröts igenom 1984 för att ordna ingång till handikapphiss. Då fann man och tog tillvara en fönsterkarm med dekor av karvsnitt, 1630-talets början. Troligen finns det likadana karmar i de övriga nischerna. Dessa fönster murades igen senast på 1650-talet, då Wrangel byggde till Sparres palats (kanske redan Sparre började bygga om just här). Här och var i valven här och i andra gamla hus sitter kraftiga smidda järnkrokar. Deras uppgift är att allehanda ting skall kunna hängas i taken: lyktor men också kläder och säckar och andra behållare med mat m. m., allt för att inte råttorna skulle komma åt. rummen pryds av konst: enurnamed lock, vit med blå växtdekor, av Lasse Frisk, en stor sgraffito-tavla (utan titel, 1986) av Humlan Lange samt femfärglitografier av Philip von Schantz (1928-98, känd särskilt för detaljrika högar av bär): “Melonstilleben”, “Vita vinbär”, “Sutare”, “Fyra lökar” och “Svenska krusbär” (den sistnämnda serigrafi) (en ytterligare tavla av samme konstnär finns vid Schering Rosenhanes kök). Gustaf Vasa lät 1529 byggatvå runda tornför stadens försvar åt Mälarsidan: detta torn och det som ligger på holmens nordvästra del och kallas “Birger Jarls torn” (det byggdes 2007 om för Justitiekanslerns behov). Tornen byggdes av sten från de just rivna S:ta Clara kloster re s taurangens båda övre rum plan 2, i huvudlängans södra del kanonrummet plan 2, södra rundeln
och Jacobs kyrka på Norrmalm och S:ta Maria Magdalena kapell på Södermalm. Lars Sparre fick detta torn 1629 och byggde sitt palats intill. Detta är palatsets äldsta del. - Fönsteröppningarna får man tänka sig som kanonportar (de är ommurade och satt ursprungligen lägre). Ringvalvet, alltså ett tunnvalv som går i cirkel runt en mittpelare, kom till på 1650-talet. Det ger en säregen akustik (bild11). 3 3 11. Lunchrummet med murar från 1529. wrange l s ka pa l at s et
Genom Statens konstråd har Kanonrummet 2005 försetts med tre konstverk med det samlade namnet “Reflektion” av Kazuyo Nomura. Det är “Himlavarv”, textil ring i taket, och “Reflex 1, 2”, broderier på väggen (två stora tavlor med paljetter). Konstverken har delvis funktionen att avhjälpa den besvärande akustiken. I övrigt har konstnären själv sagt: Jag vill integrera naturen och ljusets återkastning i det här rummet och samtidigt vill jag bibehålla rummets fina form och känsla. Det är vattnet, himlen, luften och vinden som finns runt om Riddarholmen. Norr om nuvarande kök och diskrum har inretts två mindre sammanträdesrum eller gästmatsalar som fått namn efter palatsets byggherrar. Rummen är trevligt välvda och belägna under hovrättens svängda terrass åt Riddarfjärden. Innerväggens skåpanordning döljer Riddarholmens berggrund. Denna syns bättre i innanför liggande wc och förrådsutrymme. Berget har troligen sprängts med tillmakningsteknik på Wrangels tid. I det innersta rummet syns ett tegelvalv som brandskadats (1693 eller 1802). I Kungshusets nedersta våning åt mälarsidan fanns “en bastuavdelning med ett badrum, om vilket en skildrare av Kungshusets härligheter berättar, att där funnos mässingskranar med rör och tapparna inmurade i väggen. En stor ‘Spuhle Pfanne’ för dusch hörde säkert till de mest uppskattade inventarierna i denna lyxavdelning”, som troligen befunnit sig i dessa utrymmen. I yttre rummet Sparre hänger en färglitografi “Geysir” av Karl-Erik Häggblad, en akrylmålning med en drunkningsscen “I denna sköna värld” av Kent Iwemyr och en vävnad “Den sönderslagna krukan” av Eeva Renvall. I inre rummet Wrangel står en barock-karmstol. På väggen hänger en hautelisse-vävnad“Apacha III” av Barbara Berther 1975. Innanför de övre restaurangrummen finns en lång öst-västlig gång med ekonomiutrymmen vid sidan. Gången avslutas åt Riddarfjärden med ett diskrum bredvid en trappa ner till en utgång och mynnar åt andra hållet ut på Birger Jarls torg. Gången har främst haft funktionen av kommuni34 “ s parre ”och “wrange l” plan 2, åt Riddarfjärden
kation mellan palatsets båda långsidor (Wrangelska backen fanns inte). Den östra delen av gången är anmärkningsvärt välmurad med stora finhuggna stenblock och kan ha varit en väg för husets herre att lämna det diskret. Från de övre restaurangrummen kan man nå källarplanet med hissen eller den nya direkta trappan ner. Om man i stället tar en omväg via södra trapphusets nedersta del har man framför sig en utgång till Wrangelska backen. Till vänster är södra flygelns bottenvåning med rum för hovrättens registratorskontor. Hos registratorn står en av de 43 1860-tals högryggade stolar som fram till 1959 användes i Stora rummet; denna är ännu klädd med pegamoid (alla övriga är omklädda med plysch). Till höger leder en trappa ner i ett utrymme som iordningställdes 2003. Där hittades i golvet en bomb, en krutfylld mörsarkula. Krutet var fuktskadat. Man vet att vapen fördes till palatset 1743, då stora mängder dalkarlar tågade in i Stockholm för att “tala förstånd” med riksdagsmännen (“Stora Daldansen”). Bomben förvaras nu i en monter i entréhallen. - En mörsare är en kort knubbig kanon; fyra står runt Carl XII:s staty vid Kungsträdgården. Det stora höga södra rummet har byggts i två etapper. Den inre delen var från början en öppen loggia med stora valvbågar åt söder. Rummet påbörjades troligen redan på Sparres tid och färdigställdes vid Wrangels tillbyggnad på 1650-talet. Under Wrangels tid var här det stora köket med spis ungefär där hissen nu är. - Hovrätten har använt dessa utrymmen som arkiv och lager. Nu är här arbetsplats för expeditionsvakter. Innanför den stadiga trädörren norrut kommer man medelst ett trappsteg ner i källaren i Sparres palats från omkring 1630. I vad som har varit ytterväggar ser man gamla fönsternischer. Redan omkr. 1650 murades gluggarna igen, när Wrangel byggde till huset. Hela denna källare var först ett enda stort rum, troligen använt 3 5 anc kar s tröms kä l l are med omgivning plan 1 = 2 tr. ned i huvudlängans södra del mör saren m . m . 1 tr. ned i huvudlängans södra del wrange l s ka pa l at s et
som borgstuga, d. v. s. uppehållsrum för vaktpersonal. Men mellanväggarna kom till redan på 1630-talet. Under Wrangels tid var källaren förvaringsutrymme för köket. Enligt traditionen var detta häkte för kungamördaren kaptenen Jacob Johan Anckarström när han rannsakades av hovrätten 1792 (adelsmän hade hovrätt som forum privilegiatum). Under häktningstiden, före domen alltså, fick Anckarström fin mat som levererades från hovet, t. ex. kalvkotletter och mjölk till frukost. Mordet skedde den 16 mars och Anckarström avrättades den 27 april. - Magdalena Rudenschöld (en hovfröken som kanske är mest känd för att ha varit G. M. Armfelts älskarinna) häktades för konspiration mot förmyndarregeringen och Reuterholm. Hon fördes den 3 januari 1794 till Kungshuset för att förvaras i samma “kyffe” där Anckarström suttit häktad två år tidigare. Hon satt här många långa månader och fördes emellanåt upp till förhör i Stora Rummet. Cellen beskrevs som fyra steg lång. Första natten fick hon sova på en träbänk under en lånad officerskappa, men sedan ordnades en sparlakanssäng. Hon fick ha 36 12. Anckarströms källare.
piga hos sig. Hovrätten dömde Magdalena Rudenschöld till döden. Men hon benådades till schavottering (en timmes skampåle, verkställt på Riddarholmen den 23 september 1794) och spinnhus samt förvisades från Stockholm. (Jämför Stora rummet, nedan, samt president nr 24 i avsnittet Hovrättspresidenterna och porträtten.) Vid Wrangelska palatsets stora reparationer 1984-86 och 2003-04 lämnades Anckarströms källare orörd. Anledningen var att källaren inte har någon särskild funktion och att man av antikvariska hänsyn ville låta något vara som det var. Visserligen var palatset nedgånget, men alla interiörer såg inte ut så här (bild12). Väster om det stora höga rummet har man grundvalarna till det äldsta tornet (vasatornet - kanonrummet) från 1529. Här framkom vid reparation 1984 resterna av en vindeltrappa och vissa murar (bild 13och14). Trappan byggdes i svickeln mellan det runda tornet och det rektangulära husets förlängning åt söder. Den tros ha varit en liten förbindelse för tjänstefolk och ha gått ända upp till husets översta våningar. Nedersta delen, av tegel, finns kvar. Men den övre delen var av trä och har brunnit. Ytterligare utrymmen kom fram 2003. En del kakel och krukskärvor och andra utgrävningsfynd togs till vara. Dessa utrymmen och Anckarströms källare fick 2004 en ganska magisk belysning. Palatset har källare i två plan här (och ett plan norr 3 7 13. Vindeltrappa i källaren. 14. Glugg med järngaller i källaren. wrange l s ka pa l at s et
38 om och i jämnhöjd med lunchrummets båda förrum). Detta sammanhänger med berggrundens lutning. I övrigt saknar palatset källare. (Av samma anledning ligger bottenvåningen i och vid Sal 5 litet högre än entréhallen.) Källartrappan (från bottenvåningen mot restaurangen) mynnar nedtill mot en tegelvägg med luckor, minne av ett tidigt värmeledningssystem. I entrén alldeles framför trappans övre mynning hänger en litografi 1822 av C. Forssell efter målning av F. Gérard föreställande kung Carl XIV Johan. En fredagskväll i februari 2006 kastades en kraftig sprängladdning in från gården. Ett trappsteg och delvis balustraden skadades allvarligt, liksom dörr- och fönsterpartiet. I sjätte trappsteget nedifrån ses de lagade sprickorna; övriga skador har lagats helt osynligt. En sprängflisa träffade väggen intill en av vaserna, men båda vaserna klarade sig. - Trapphuset i övrigt, bl. a. de vaser som syns vid vilplanet, beskrivs i ett senare avsnitt (Södra trapphuset). På 1960-talet fanns här en smal och ganska provisoriskt inredd sessionssal med tre fönster åt gården. Salen bytte namn flera gånger (VIIa, extrasal 2 etc.) och hade ett förrum framför och ett ledamotsrum (för ordförande) bakom. Salen delades sedan upp i mindre tjänsterum med ingång från korridoren på södra sidan. Sedan 2004 finns här en ny korridor som leder förbi ett antal fönsterlösa samtalsrum fram till ett åklagarrum. Alla utrymmen, även de följande salarna m. m., här på bottenvåningen i denna del av palatset var bostaden för riksänkedrottningen Hedvig Eleonora (född 1636). Hon levde här från inflyttningen 1697 till sin död 1715. Titeln riksänkedrottning fick hon 24 år gammal när hon 1660 tog hand om förmyndarregeringen för sonen Carl XI. Korridorer och partsrum här och på andra håll i huset har genom Statens konstråds försorg prytts med konst av skilda slag. Av litografierna nämns endast ett urval. Åklagarrummet är det f. d. ordföranderummet i sydöstra tornet. Här finns ett nyrokokomöblemang, en litografi “Vägkrök” 1977 av Ola Billgren (1940) korr i dor och part s rum plan 3 = bottenvåningen, södra f lygeln
39 och en oljemålning “Ateljéhörnet” av Erik Jerken (1898-1947). I korridoren hänger fem färglitografier 1985 av Nils G Stenqvist (19342005) “Fossil I” – V. samta l s rummen har flera tavlor, bl. a.: enfärglitografi med vintermotiv av Oskar Bergman (1879-1963; han specialiserade sig annars på vita björkstammar), enoljemålning“Strandvägen II” 29.7.76 av PerOlof Ultvedt (1927-2006, känd för mobilskulpturer) och en “ryaliknandegrippermattaÖstergyllen” designad av Marianne Richter. Kalkstensgolvet i entrén till trapphuset liksom i entréhallen är relativt modernt (trol. omkr. 1948), men tvärkorridoren frammot Sal 1 har ett betydligt äldre golv, kanske 1600-tals. Här står tre av de 43 1860-tals högryggade stolar som fram till 1959 användes i Stora rummet; stolarna här är omklädda med röd plysch. Detta rum och de angränsande iordningställdes 1697-98 för Hedvig Eleonora. Hon inredde sina rum med gyllenläder “med vit botten och färgade och förgyllde blommor och blader”. I mars 1715 ägde Ulrika Eleonoras bröllop med Fredrik av Hessen rum i riksänkedrottningens våning. Rummet var från 1755 statskontorets arkiv. Det hade enligt Carl Johan Cronstedts planritning då kvar sin storlek med ett fönster åt torget och sängalkov i andra änden. Under många år var salens östligaste fjärdedel avbalkad till ett tjänsterum. 2003 revs väggen och togs ett nytt fönster upp, det till höger på väggen åt torget; fönsternischen har rak överdel, övriga fem välvd sådan. Salen kallades i hovrätten länge extrasal 1, sedan sal X, senare åter extrasal 1. Den har nu fått namn efter riksänkedrottningen Hedvig Eleonora. Efter Tre-kronors-slottets brand var salen hennes paradsängkammare 1697-1715. De flesta sessionssalarna försågs 1985 med nya domar- och partsbord. Dessa tillverkades i masurbjörk, ett träslag som är vackert på många håll men knappast kändes passande i Wrangelska palatset. Inredning av detta slag har slopats i Wrangelska och Rosenhaneska palatsen men finns kvar i Hessensteinska palatset sa l 1 =änke drot tn i ngen plan 3 = bottenvåningen, södra f lygeln wrange l s ka pa l at s et
40 (sal 16 och 17). I Wrangelska palatset fick alla sessionssalarna 2004 en relativt ändamålsenlig inredning med all modern teknisk utrustning. “Den eleganta pinnpanelen i ek, som är genomgående i domarbord och teknikskåp, fyller också en akustisk funktion” (ur Fastighetsverkets redogörelse). i sa l en f i nns mycket äldre och nyare konst: Hovrättens äldsta klocka, ett golvur av Polhem. Urtavlan är signerad A: Polhammar, Stiernsund, och försedd med devisen Sic Volvitur Aetas (så går tiden). Klockfodralet är av ek och fanerat med inläggningar av flera andra träslag. - Christopher Polhammar (1661-1751), adlad Polhem, var en framstående industri- man och uppfinnare, kallad “den svenska mekanikens fader”; bl. a. drev han ett bruk i Bergslagen där de berömda Stjärnsundsuren fortfarande tillverkas. (Det är oklart vad “A:” i signaturen betyder, kanske helt enkelt “av”.) - Polhemhar fått ge namn åt rum på plan 5. Två sengustavianska kristallkronor med “korgbotten” och pinjekotte. Ett porträtt av Gustaf II Adolf, målad till häst av holländaren Isaac Isaacsen, 1636 (alltså efter kungens död), gåva till krigshovrätten 1832 av dåvarande kronprinsen, sedermera Oscar I. Gustaf II Adolf är målad i helfigur, sittande på en grå häst och med kommandostav i höger hand; i förgrunden syns en page i blågul dräkt räcka fram hjälmen; i bakgrunden pågår en drabbning. (Ett annat porträtt av Gustaf II Adolf förvaras i Stora Rummet.) Enoljemålning på glas “Marmorerad kub” av Ulrik Samuelsson; En målning “Tutti Frutti” 2002 av Martina Müntzing (f. 1968); En målning “Composition” 1974 av Inger Ekdahl (f. 1922); Sex parvis inramade linoleumsnitt av Palle Nielsen (dansk, 1920-2000) med opusnummer, några kallade “Den fortryllede by” (flera tavlor av samme konstnär finns i Sal 6). Salen har sju av de 43 1860-tals högryggade stolar som fram till 1959 användes i Stora rummet; och utanför står tre till. Dessa tio stolar är omklädda med rödbrun plysch. Denna sal tillkom 2003 genom sammanslagning av tre tjänsterum sa l 2 =k l ädkammaren plan 3 = bottenvåningen, söderut åt Wrangelska backen
4 1 15. Bildvävnad i Sal 2. m. m. Den har fått sitt namn Klädkammaren, därför att här var riksänkedrottningen Hedvig Eleonoras garderob och omklädningsrum, ett stort och viktigt rum. här f i nns konstverk av omväxlande slag: en liten brunmålad metalltrådskonstruktion “Objekt” av Hans Olof Abrahamsson (f. 1944), en vas av porslin, troligen 1800-tals kinesisk, en målning “Höst” av Dan Almqvist (f. 1954), en målning “Franskt fönster” av Gunnar Olsson (f. 1941), Liselott Ringströms målning på plåt “Skorstenen” (en målning av samma konstnär finns i Gallerisviten i Schering Rosenhanes palats). En textil märkt ABMMF och HM. Det förstnämnda betyder att den är gjord på den berömda textilkonstnärinnan Märta Måås-Fjetterströms ateljé efter hennes död (1941). På bottenvåningen i norra flygeln inreddes en sessionssal 1964 (bild15). Då firade Svea hovrätt 350 år och fick genom Statens konstråd vävarrangemanget som nu hänger på fondväggen här i Sal 2. Det är komponerat av Alf Munthe (1892-1971) och vävt på Lekattgården i Leksand 1962-64. Kompositionen består av fem vävar i norsk röllakan och tre vävar i skånsk röllakan. wrange l s ka pa l at s et
16. Sal 2. Justitia; detalj av bildvävnaden.
4 3 öv e r s t hänge r t r e figurframställningar i haute lisse: Oden (som symbol för den nordiska rätten); han är nog enögd, och man ser en av hans kunskapande korpar Hugin och Munin; Justitia (som symbol för den romerska rätten); man ser hennes svärd och vågskålar, och hon har krona på hjässan (bild16); Moses (som symbol för den kanoniska rätten); man ser lagens tavlor (tio Guds bud) med hebreiska skrifttecken. Textilutsmyckningen har sagts vara “en modern ersättning för gamla tiders himmel (baldakin). Den utgör i så måtto en nyskapelse på den textila fonddekorationens fält att den består av flera lösa vävnader”, som upphängts i skilda plan, men för ögat bildar en livfull helhet. Bilderna återger konstverket på dess gamla plats i den slopade sessionssal som delvis motsvaras av Rådssalen. Den med två genombrott försedda mur, mot vilken en staty står sydligast i entréhallen, är södra yttermuren till Sparres palats från 1630. Söder om denna mur är Wrangels tillbyggnad från 1650. Detta utrymme, med korridoren utanför Sal 3 samt hissen och rummen däremellan, var ett ganska stort rum, utgörande Statskontorets mindre sessionssal. Här hänger dansken Johan Rohdes (1856-1935) oljemålning “Landskap med stad” 1894 (en deposition från Nationalmuseum). Tavlan har dubbel ram; den inre är förgylld och försedd med små lagerblad och lagerbär (troligen i gips). Och här står tre av de 43 1860-tals högryggade stolar som fram till 1959 användes i Stora rummet; stolarna här är omklädda med grön plysch. En stor nisch omger dörren till Sal 3. Detta rum ligger i det äldsta tornet, äldst på Riddarholmen efter kyrkan och klosterbyggnaderna. På Gustaf III:s tid hade Vitterhetsakademien detta rum som sitt sammanträdesrum. Till 1928 var det Statskontorets stora sessionssal. Dess rika möbelinredning flyttades då till Schering Rosenhanes palats, där en del ännu finns i behåll. Före sesödra väntrummet plan 3 = bottenvåningen, entréhallens sydligaste del sa l 3 =kur i ren plan 3 = bottenvåningen, södra rundeln wrange l s ka pa l at s et
44 17. Sal 3, 2009. naste ombyggnad var detta hovrättens sessionssal 1, numera sessionssal 3 (bild17). Dessförinnan hade rummet sin speciella historia. Det var riksänkedrottningen Hedvig Eleonoras audiensrum. På Nicodemus Tessin d. y:s ombyggnadsritning 1697 betecknas rummet “Hennes Kongl. May:tts stora Audientz Sahl, hwarutinnan och Rådhet kan wara i hoop”. - Det bör vara hit Stenbocks kurir fördes in. Kuriren rapporterade om det ödesmättade slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710. Han var då en ung officer, nyutnämnd ryttmästare vid Norra Skånska Kavalleriregementet. På äldre dagar blev han president (nr 20) i Svea hovrätt (som då hyrde hus ute på stan). Hans namn var Henrik Hammarberg. Reseräkningen för kurirfärden finns i riksarkivet. En kopia sitter på väggen. Allt är ordentligt specificerat, attesterat och kvitterat. Räkningen avser två hästar. Det har undrats över denna kurirfärd. Red kuriren, som Snoilsky menar i sin dikt “Stenbocks kurir”, och medfördes i så fall den andra hästen “tom” i lina, så att ryttaren kunde byta häst halvvägs mellan skjutshållen? Eller medförde kuriren tjänare? Kanske någon (ett “förebud”) red och bådade upp ny häst vid gästgivargårdarna; det skulle betyda att någon red
4 5 18. Detalj av målningen Stenbocks kurir av Ann-Gerd Linander, 1987, Sal 3. fortare än kuriren. - En ridande kurir måste behöva någon sömn mellan Helsingborg och Stockholm. Åkte han kanske vagn med två hästar (eller släde med hänsyn till årstiden)? Vagn nämns ej i reseräkningen, men enkel kärra kan ha ingått i skjutsavgiften; eller kuriren kan ha haft egen vagn eller släde. Uttrycket “skjuts” bör närmast betyda häst+vagn. Denna kunde med snabba hästbyten föras genom natt och dag, och kuriren kunde få nödig om än skakig vila i vagnen eller nedbäddad i en släde. - Den 28 februari vid 4-tiden e. m. avsändes kuriren. Han kom fram fredagen den 4 mars på f. m. Han hade färdats icke fullt fyra dygn, över 15 mil om dagen. Det har räknats ut att depeschen levererades i Stockholm 93 timmar efter avfärden från Helsingborg. Scenen med Stenbocks kurir “Han sitter och hon står” finns avbildad av Albert Edelfelt (återgiven i olika upplagor av Snoilskys “Svenska bilder”) samt av Nils Forsberg (på Vikingsbergs konstmuseum i Helsingborg). På grundval av den senare - men med nya inslag grundade på studier av rummet och de avbildade personerna - har Ann-Gerd Linander 1987 gjort den målning som nu är uppsatt i salen. Man ser karolinersoldater och hovfolk. Riksänkedrottningen wrange l s ka pa l at s et
Som sätter av i sträck? Ur stugan tittar bonden r det den vilde jägarn, 46 ä Med undran och med skräck. En mörkblå ryttarkappa Som i en blixt han ser, Pistoler, älghudskyller - En kronans officer. Av Skånes våta lera Hans dräkt är fullbestänkt. Ur Smålands gråstenshällar Hans fåle gnistor sprängt, På Roxens tärda isar Han nyss för livet stritt Bland Sörmlands hala backar Nu brusar fram hans ritt. Vid Slussen störtar skymmeln, Han mäktar icke mer. Till fots den trötte krigarn Till slottet sig beger. För kungahuset har han Ett krutröksvärtat brev, car l snoi l s ky har skrivit en dikt “s t enboc k s kur i r”. Av diktens 24 strofer citeras här hälften.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=