Rolf Nygren sidor. En läsare må då kanske fråga sig var det moderna danska rättssamhället tog vägen? De historiska perspektiven på vår egen tid har fått falla inomrättssociologin. Vidgar vi slutligen perspektivet till den europeiska rätten i allmänhet finns det en framställning värd att uppmärksamma: Erik Anners »Europas rättshistoria», som ursprungligen utkompå svenska men som senare översatts till norska och även ryska. I den norska versionen, ca 370 textsidor, får antiken, medeltiden samt perioden 1500—1800 mellan 70 och 85 sidor vardera. Moderniseringsepoken 1800-1914 ges 122 sidor, men tiden efter 1914 får ingenting. Finns det ingen europeisk rättshistoria efter första världskrigets utbrott? Saknar den epok rättshistorisk relevans sompräglats av kommunism och nazism, demokrati och diktatur, den mogna industrialismen, kolonialsystemets försvinnande och globaliseringen av både kultur och ekonomi, alltså den största omvälvningen av de internationella rättsförhållandena någonsin i historien? Det finns en tydlig skillnad mellan Tammoch Anners å ena sidan och Inger å den andra i synen på när rättshistorien antas sluta och »den gällande rättens» epok börja. För de två första hör 1900-talet inte till rättshistorien. För Inger slutar rättshistorien i det ögonblick som nyss förgick. Jag delar Ingers uppfattning. Jag vet inte omTammoch Anners medvetet eller omedvetet gjort historiska skolans grundtanke till sin att den gällande rätten är den organiska slutprodukten av den historiska utvecklingen, alltså att det skulle vara principiellt fel att syssla med historia inomden tid somär vår egen. Skulle vi acceptera förutsättningen att dagens rättsordning, rättsförhållanden eller rättsliga institutioner inte kan bli föremål för historisk undervisning blir följden att vi undanhåller våra studenter den mest centrala kunskap, som tänkas kan, omden egna, samtida rättsordningens förändringsprocesser, alltså den problematik somborde ligga demallra närmast omhjärtat. 78 VIL När börjar överhuvud taget den svenska rättens moderna tid? Jag är ganska säker på ett svar: tidigast 1850. Att jag väljer just mitten av 1800-talet beror på att samhället då börjar den industriella omvandlingen på allvar. Fram till omkring 1800 levde det medeltida samhället åtminstone delvis kvar. 1850 fanns ännu knappast en industri värd namnet i detta land. Femtio år senare var hela samhällsbilden förändrad. Alldeles uppenbart spelade lagstiftning och rättskipning en central roll i denna samhällsförändring. Vi vet kanske ungefär de yttre dragen, alltså vilka lagar somkomoch gick, men vi har nästan ingen kunskap omrättens faktiska roll i samhällsomvandlingen. Var rätten en »pushfaktor», eller var andra faktorer de riktigt starka drivkrafterna och rätten bara en del i större kraftkomplex?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=