Rättshistoria och samhällsförändring 77 rättshistoria» i den mening den historiska skolan lade i uttrycket, vilket i sin tur fordrade en rejäl förtrogenhet med den gällande formella och materiella rätten. Rättshistorikerna blev i grund och botten lika systemlojala som sina rättsdogmatiska kollegor. Den rättshistoriska studielitteraturen bär syn för sägen. Den har fram till idag haft en tydlig instituthistorisk inriktning byggd på idén att rättshistoria ska lära ut den gällande rättens tillkomst med fokus på »karaktärsämnena» civilrätt, straffrätt och processrätt. Man kan belysa detta med i stort sett vilken lärobok som helst, t.ex. Göran Ingers »Svensk rättshistoria», som kan tas som idealtypisk för genren. Boken har ju i kanske högre grad än något annat läromedel varit svenska juridikstudenters väg till det nationella rättsarvet. I sin sista upplaga från 1997 omfattar den ganska precis 300 sidor. Stoffet fördelas, grovt mätt, på följande sätt; Lagstiftning och offentlig rätt strax över en fjärdedel, civilrätt drygt 40 procent, straff- och processrätt ca en sjättedel vardera, allt övrigt, inkluderande allmänna samhällsdata och juristbiografier en sjättedel. Karaktärsämnena civil-, straff- och processrätt täcker m.a.o. ganska precis två tredjedelar av det presenterade stoffet. Jag tror det är svårt att invända mot författarens stoffördelning, om man accepterar att det rättshistoriska studiet utgör en sorts preklinisk förberedelse för studiet av de s.k. centrala karaktärsämnena, ungefär somanatomi och fysiologi förbereder medicin och kirurgi. Men detta synsätt är i grund och botten den historiska skolans. Den rättshistoriska utvecklingsprocessen över tiden presenteras för studenten i Savignys perspektiv. Det är den liberala rättsstatens utsiktsplattformvi skådar ut från men knappast den mogna, industriella välfärdsstatens. Ett av välfärdsstatens mest typiska drag har ju varit expansionen av den offentliga sektorn och dess helt nya anordningar som socialförsäkring, pensionssystem, utbildning och allmän hälsovård, trafikreglering, miljöskydd, informationsteknologi o.s.v. Socialrätten, välfärdsstatens kanske största och mest typiska rättsfält, får fem sidor eller 1.7 % av utrymmet, vilket utgör något mer än en tredjedel av det utrymme somtilldelas den medeltida familjerätten. Men även periodiseringen av stoffet pekar i samma riktning: Medeltiden, perioden 1527-1734 och perioden efter 1920 får ungefär var sin femtedel av utrymmet, perioden 1809—1920 knappt en tredjedel. Medeltidens rättshistoria kan i princip förefalla lika betydelsefull att känna till för dagens jurist som välfärdssamhällets efter 1920. 1800-talets rättshistoria framstår rent av som viktigare. Går vi till grannlandet Danmark möter en strukturering av stoffet som ger ännu mindre utrymme åt vårt eget århundrade. Ditlev Tamms på många sätt utmärkta »Dansk retshistorie» omfattar 282 sidor effektiv text. Den moderna tiden, somTammräknar från år 1800, börjar på sidan 211, då tre fjärdedelar av utrymmet fyllts. När läsaren kommer in på 1900-talet återstår endast några få
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=