Rolf Nygren För andra samhällsgrupper, vilkas ekonomiska intressen gynnades av att lagstiftningen förblev vad den redan var, tedde sig i princip varje kodifikationsprojekt som ekonomiskt, politiskt och socialt riskabelt, inte minst om lagstiftaren lät sig inspirera av den hatade Napoleons legislativa storverk. Bakom parollerna om motstånd mot varje kodifikationsprojekt kunde därför samlas både liberala, som ville hålla marknaden så fri som möjligt från regieringar, och konservativa, som motsatte sig liberalt sinnade förändringar av ett slag, som kunde rubba rådande sociala och ekonomiska strukturer. Mot en Code civil i tysk tappning stod alltså en ganska ohelig allians av liberala marknadsaktörer och direkt reaktionära adelsjunkrar. Kodifikationsmotståndet går därför inte entydigt att se somutslag av politisk reaktion och preussisk junkerpolitik. Kodifikationskritiken kanaliserades, som bekant, ytterst talangfullt genom den 35-årige berlinprofessorn Friedrich Carl von Savignys berömda »Vom Beruf unsrer Zeit fiir Gesetzgebung und Rechtwissenschaft», somvid sin tillkomst 1814 var tänkt som inlägg i kodifikationsstriden. VomBeruf visade sig emellertid mer än någon annan skrift bli den moderna rättshistorieforskningens födelsedokument. Det gällde, menade Savigny, att med vetenskapliga argument styra samhällets förändring i politiskt önskvärd riktning, inte minst att hindra staten från att skaffa sig makt inomett område där juristerna hittills haft mer eller mindre monopol på inflytande. Som professor i juridik talade Savigny alltså i högsta grad i egen sak, eftersomkodifiering av rätten i ett slag skulle minska de akademiskajuristernas inflytande över både rättsbildning och rättskipning, alltså en fråga ombåde pengar och makt. Men varför tog sig konfrontationen omdet tyska samhällets lagstiftning uttryck i historisk argumentering av ett slag, som kan förefalla en sentida läsare alldeles förvirrande? Varför framstod rättshistoria plötsligt som något av en rättsvetenskapens moderdisciplin, vars stoff varenda stackars tysk juris studerande måste plugga in och tentera för att få ut examen? Det är ju fortfarande vad svenska juris studerande måste göra. 70 IIL 1800-talets första hälft mornat intresse för historia. A ena sidan präglades kontinentala eliters kultursyn under decennierna efter napoleonkrigens slut av blickande tillbaka till tiden före den fördärvliga upplysningen och det revolutionära eländet. Äandra sidan gav det historiska studiet nya ansatser till radikal, rent av omstörtande samhällskritik. Detta intresse för historia i största allmänhet kunde alltså utgå från helt olika politiska grundförutsättningar men fick, oavsett utgångspunkt, radikala återverkningar på historieforskningen som sådan. Den förvandlades, kort sagt, från konst, spekulation och illa dold propaganda till professionell veen tid då de bildade runt om i Europa fick ett ny- var
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=