Rättshistoria och samhällsförändring Ett pedagogiskt perspektiv Av Rolf Nygren L 1969 installerades Gösta Hasselherg somprofessor i rättshistoria med romersk rätt vid Uppsala universitet. Han blev den siste som i sin tjänstetitel officiellt förenade rättshistoria och romersk rätt; efterföljaren blev bara professor i rättshistoria. Utan att själv veta något omdetta vid sitt ämbetstillträde blev Hasselberg därmed en slutpunkt i en juridisk lärdomstradition somnästan reflexmässigt kopplade samman romersk och nationell rätt och såg den nationella rättens utveckling i den romerska rättens ljus. Återbesättandet av professuren i rättshistoria hade inte gått alldeles komplikationsfritt. Åtskillig argumentation hade behövts för att visa den rena nytta, som en praktiskt verksamjurist hade av rättshistorisk kunskap. Inte bara rättshistorikerna själva utan även kolleger i positivrättsliga ämnen hade uppträtt till den hotade disciplinens försvar. Inte minst Gösta Hasselberg själv hade hört till rättshistorieämnets främsta apologeter. Kanske just insikten om att hans disciplin ingalunda kunde leva säker i framtiden fick honomatt självkritiskt blicka tillbaka på hur rättshistorikerna valt forskningsproblem och vad somborde förändras i framtiden. I sin installationföreläsning lät han perspektivet svepa tillbaka till Carl Johan Schlyter som 1822 fått det officiella uppdraget att utge de svenska medeltidslagarna, ett uppdrag som Schlyter slutförde efter femtiofem års arbete år 1877, förmodligen det längsta utredningsuppdraget i svensk förvaltningshistoria. Schlyter utnämndes till professor men undervisa behövde han knappast göra. I stället inträffade något märkligt, menade Hasselberg. I 1800-talets Fattigsverige satt en lundensisk universitetsprofessor decennium efter decennium befriad från andra tjänsteplikter och arbetade med handskrifter till gamla medeltidslagar. Uppdraget till Schlyter borde med andra ord ha framstått som lika bisarrt då som nu, om man betänker hur fördelningen av knappa forskningsresurser måste göras. Men så såg inte Hasselberg saken. Vad de femtiofemårens intensiva arbete resulterat i var inget mindre än en närmast perfekt utgåva av den svenska rättens grundläggande källmaterial. Senare tiders forskare hade helt enkelt fått en solid grund lagd till det kunskapens hus somSchlyter ansett nöd-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=