»Genomrättshistorien, utöver rättshistorien» Ett inlägg i diskussionen omrättshistorieämnets uppgift i juristutbildningen Av Claes Peterson 1. Rätt eller historia - rättshistorikerns dilemma I såväl Sverige somi andra europeiska länder, framför allt i Tyskland, har frågan om rättshistoriens uppgift och ställning i juristutbildningen varit ett återkommande diskussionsämne under de senaste femtio åren. I Sverige har frågan aktualiserats i samband med snart sagt varje reform eller förändringav juristutbildningen. Diskussionen har sällan eller aldrig initierats av rättshistorikerna själva. Istället har frågan kommit upp i samband med att de utredningsgrupper somhaft i uppgift att se över juristutbildningens innehåll kommit med förslag omämnets inriktning och omfattning. En stark tendensen i de korrigeringar av ämnesinriktningen som därvid genomförts har gått ut på att ge rättshistorien en, som man uppfattat, mer tidsenlig, samhällsvetenskaplig prägel. I synnerhet har socialhistorien och rättssociologin varit mönstergivande, vilket framfor allt medfört att såväl undervisning somforskning i allt högre grad kommit att domineras av ett sociologiskt utanförperspektiv på rätten. Det är naturligt att intresset för rättens egen systematiska och begreppsliga utveckling samtidigt fått träda i bakgrunden. Ämnets juridiska karaktär har följaktligen också blivit alltmer otydlig. Under 70-talet blev rättshistorieämnet dessutom föremål för en kritisk granskning av historiker, som menade att professurerna i rättshistoria borde flyttas över från juridisk till filosofisk fakultet, eftersom verksamheten såväl forskningsmässigt som pedagogiskt krävde en historikers specialistkunskap. Bakomdetta krav låg givetvis uppfattningen att rättshistoria i huvudsak är ett historievetenskapligt ämne och i betydligt mindre grad en juridisk disciplin. I alla dessa diskussionssammanhang har rättshistorikernaintagit en mer eller mindre defensiv hållning. Man har helt enkelt sett sig och sin verksamhet som offer för orättvisa påhopp från illvilliga kritiker, som inte förstått rättshistoriens betydelse. Fulla av indignation över att vara så missförstådda reagerade man från rättshistorikerhåll med tämligen kraftlösa plädoyeer för den egna verksamheten. Med hänsyn till att ämnet redan kommit att få en stark sam-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=