Kjell ÅModéer ningsideal. Också hans kritik av modernismens påfund är omvittnad i memoarer och minnesanteckningar.’^ I stiftelseurkunden konstaterade Gustav Olin, att rättshistorisk forskning »hittills inom vårt land bedrivits i mycket ringa omfattning». Det förefaller, skrev Olin, »som omsjälva forskningshågen och framför allt viljan till vetenskapligt författarskap på detta område icke förefinnes». De fåtaliga svenska bidragen till denna litteratur var akademiska specimina och många bidrag utgjordes av inledningar till avhandlingar inom den gällande rätten. Orsakerna till detta förhållande var flera, och ett medel kunde enligt Olinvara att vidga kretsen av vetenskapsidkare inomrättshistorien. Inrättandet av ett Institut för rättshistorisk forskning skulle därför enligt Olin kunna bidra till att ändra sakernas tillstånd. I statuterna föreskrev han, att stiftelsens ändamål skulle vara att gynna svensk rättshistorisk forskning. Han exemplifierade och anförde somett exempel »rättslivets kulturhistoria». Även omOlin framhöll det nationella perspektivet, öppnade han dörren för både en komparativ rättshistorisk forskning och en receptionsforskning. De nordiska ländernas rättshistoria ansåg han vara av värde för att »vinna belvsning av den svenska rättens utveckling». Och även omövriga länders och kulturers rättssystem föll utanför institutets egentliga verksamhetsområde framhöll han, att den kanoniska, den mosaiska och den tysk-romerska rätten — som alla haft inflytande på den svenska rättens utveckling — också kunde inrymmas i stiftelsens ändamålsparagraf. 36 3. lus commune - ius proprium För Gustav Olin utgjorde således den nationella rätten, lus proprium, den primära forskningsuppgiften. Ius commune, den europeiska, utländska lärda rätten, var sekundär. Viktiga referenspunkter i efterkrigstidens tyska diskussion utgjorde de arbeten somde tyska rättshistorikerna Paul Koschaker’^ och Franz Wieacker”' publicerade. De utgjorde en viktig förutsättning för den syn på receptionen av ius commune, somdärefter dominerade västeuropeisk rättshistorisk forskning under efterkrigstiden.’^ Redan den första generationen av svenska rättshistoriker under efterkrigstiden (ex.vis Erik Anners, Sten Gagnér, Per-Edwin Wallén) for under doktorandtiden till Romför studier i Vatikanarkivet, och de publicerade samtliga Nils Quensel, Minnesbilder, Stockholm: Norstedts 1973, s. 171 ff. Sture Petrcu, Gustav Olin in memoriam. Rättshistoriska studier, Bd 2, Lund 1957, XI ff. — Jfr Kjell A Modéer, [Art.] Olin, Gustav, Svenskt Biografiskt Lexikon, Bd 28, 192 ff. Gustav Olin, Företal, Rättshisttiriska studier, Bd 1, Lund 1951, Vdll f. ’5 Svensk Juristtidning 1948, 143. Paul Koschaker, Europa und das römische Recht, 4. Uppl. Beck Miinchen 1966.- Jfr Thomasz Giaro, Aktualisierung Europas: Gespräche mit Paul Koschaker, Genova: Name 2000. Franz Wieacker, Privatrechtsgeschichte der Neuzeit, 2 uppl. Vandenhoeck & Ruprecht Göttingen 1967. Regina Ogorek, Rechtsgeschichte in der Bundesrepublik (1945-1990), I: Dieter Simon (utg.), Rechtswissenschaft in der Bonner Republik: Studien zur Wissenschaftsgeschichte der Jurisprudenz, Frankfurt amMain: Suhrkamp Taschenbuch 1994, 12 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=