Rättshistoria och rättskultur i juristutbildningen Traditionsmedvetna jurister stod mot moderna jurister. Modernismen var dominerande och synlig. Gunnar Myrdal och Folke Schmidt hade i USAblivit medvetna omrättsrealisternas reformering av juristutbildningen och efterlyste en motsvarande reformi Sverige.'^ Den historiskt engagerade Gustav Olin ville anlägga moteld mot det somhan uppfattade sommoderna (traditionskritiska) representanter för rättsvetenskapen. 35 2. Rättshistoria - ett ämne i rättsvetenskapens periferi Rättshistorieämnet, som under 1800-talet varit ett av den moderna rättsvetenskapens nyckelämnen, hade efter första världskriget förlorat sin tätposition. Denna förändrade ställning blev under mellankrigsperioden alltmer uttalad. Redan den omständigheten att rättshistorieämnet i seklets börjanfick sina första professurer, först vid universiteten i Uppsala och Lund och senare vid Stockholms högskola, innebar att ämnet, inte minst av kollegerna i de positivrättsliga ämnena, successivt försköts mot periferin. Rättshistorikerna fick ta hand om historien och den historiska argumentationen, medan företrädarna för modernismens rättsvetenskap alltmer hängav sig åt den »gällande rätten» och dess både pragmatiska och positivistiska ackord. Det innebar en övergång från 1800-talets historisk-dialektiska perspektiv till det unga 1900-talets samhällsvetenskapliga, främst sociologiska. Svårigheterna att hitta kompetenta ämnesföreträdare bidrog till att reducera ämnets ställning som forskningsdisciplin.'^ Även rättshistorikernas politiska engagemang (främst uppsalaprofessorerna K. G.Westman och Henrik Munktell) splittrade deras tid och därigenom också deras möjligheter till mer sammanhållna och större forskningsinsatser. Gustav Olin tillhördeunder denna tidsperiod den glesnande grupp av jurister, somfortfarande såg domaryrket somett kall. Den generation jurister, somfått sin utbildning under 1900-talets första decennium, blev den sista somrenodlat präglades av denna formav statsidealism. Denna ofta redan under studietiden utvecklade grundsvn befordrade en mentalitet, som de aldrig övergav under hela deras yrkeskarriär. Visserligen omgavs de efterhand av rättspositivismens och rättsrealismens unga företrädare, för vilka det historiska anslaget nedprioriterades, men de förblev — trots allt — sina ideal trogna.*- Gustav Olin kunde under sin aktiva gärning iakta och bekräfta detta paradigmskifte. Hans omfattande bibliotek avslöjar tidsperiodens borgerliga bildGunnar Myrdal, Den juridiska vetenskapens ställning omde juridiska studiernas anordning i Sverige, SvJT 1945, 357 ff. Folke Schmidt, Amerikansk juristutbildning, SvJT 1947, 411 ff. Ernst Fuchs, Juristiseher Kulturkampf, Karlsruhe: G. Braunsehe Hofbuchdruckerei und Verlag 1912. -Jfr beträffande motsvarande utveekling i USA: Roscoe Pound. " Kjell Å Modcer, Rättshistorieämnets uppgifter: Reflektioner inför ett rätts- och forskningspolitiskt paradigmskifte, SvJT 1996, 524 ff. Jfr Ernst Trygger, Domaren och hans uppgift. Nordiska Juriststämman i Stockholm och Uppsala den 5-18 september 1926, Stockholm 1926, 389 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=