Kjell ÅModéer hög grad präglades av nationalromantik och idealism. Olin tillhörde samma borgerliga generation som de jurister, som möter oss i Nils Alexandersons samtida biografiska skisserJuristprofiler^ Efter krigsslutet 1945 drogs de politiska riktlinjerna upp för det framtida svenska välfärdssamhället. Tage Erlander blev i oktober 1946 statsminister efter Per Albin Hansson och började förverkliga dennes folkhemsvisioner. Genom Erlanders socialdemokratiska välfärdspolitik inleddes ett socialt och rättsligt reformarbete med lagen omallmänna barnbidrag, sombörjade tillämpas 1.1.1948.5 Rättegångsbalken, som antagits sommaren 1942 och vars tillämpningsföreskrifter antagits av riksdagen 1946, skulle också träda ikraft 1.1.1948. Processreformen var en stor händelse för juristerna, särskilt för hovrättsjuristerna, somvarit vana att se parterna i handlingarna och ej i ögonen. Men också åklagare och advokater, somnu fick spela nya roller i rättssalarna, skulle framgent behandlas som likvärdiga jurister.^ Det var i denna reformbenägna kontext Sveriges jurister verkade hösten 1947. En återkommande fråga i 1940-talets juridiska diskussioner gällde rättsvetenskapens ställning i det svenska rättslivet. Åtskilliga jurister hävdade, att den var i behov av uppryckning.^ Bland de kritiska rösterna fanns företrädare för såväl tradition som modernitet. Den äldre generationen jurister med Birger Ekeberg, Birger Wedberg och Johannes Hellner i spetsen var alla fostrade in i den tyska rättskultur, som dominerat under 1900-talets första decennier. Den var traditionell, idealistisk och (trots det Tredje rikets undergång) utvecklingsoptimistisk. Rättskulturen präglades fortfarande i hög grad av utvecklingsteorier. Mot denna stod modernismen, den traditionskritiska skolan, som hade sina företrädare i rättsrealismen och rättspositivismen. Modernismen utgjorde alternativet till de konservativa samhällsidéer, som fortfarande byggde på den boströmianska statsfilosofin. Rättsvetenskapens realistiska och positivistiska tänkande rev ner för att få ljus och luft. För dess företrädare existerade inte någon uttalad historieuppfattning. För dem var den relevanta frågan närmast omjuridiken överhuvmdtaget var en vetenskap.^ 34 ■* Nils Alexanderson, Juristprofiler - och ett par andra, Stockholm 1948. SFS 1947; 529. Kjell Å Modéer, Den stora reformen: Rättegångsbalkens bakgrund och förebilder, SvJT 1999, s. 400 ff. ^ Ex.vis Johannes Hellners krav på resurser till ett Institut för rättsvetenskaplig forskning. Jfr SvJT 1947, 309. Stig Strömholm, Ett halvsekel i rättsvetenskapens tjänst. I: Stig Strömholm (red.). Svensk rättsvetenskap 1947-1997, Institutet för rättsvetenskaplig fc>rskning, seminarium, oktober 1997, Stockholm 1997, 8 f. ** Björn Ahlander, Ar juridiken en vetenskap?, Stockholm, Hugo Gebers Förlag 1950. - Per Olof Ekelöf, Är den juridiska doktrinen en teknik eller en vetenskap? Skrifter utg. av Juridiska Föreningen i Lund, Bd XIV, Lund 1951.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=