Johan Hirschfeldt »En gång väckt till liv vore emellertid frågan huruvida vårt nuvarande rättegångsväsen motsvarade nutidens fordringar av allt för stor vikt för att kunna med likgiltighet anses av någon, som önskade befrämja samhällets välbefinnande. Såsom det medel, varigenom staten för\'erkligade rätten, ingrepe rättegångsordningen på det närmaste i många av livets viktigaste och ömtåligaste intressen. Av rättegångsordningens beskaffenhet berodde huruvida inomdomarståndet den andliga begåvningen skulle stelna till formalismeller utveckla sig till levande nitälskan för sanningen och rätten, om sakförarståndet skulle tjäna såsom en ärlig, pålitlig och aktad hjälpare vid rättskipningen, om folket skulle hysa förtroende för lagskipningens resultat och uppfostras till intresse för de stora rättsfrågorna.» 28 Under detta arbete pågick en ingående samhällsdebatt i saken i dagstidningar, tidskrifter och bland juristerna själva. Juryfrågan engagerade bl.a. betarföreningarna. Är 1885 uttalade sig 53 föreningar och möten med mer än 12.000 medlemmar för införande av ett jurvsystem. Det var dock oklart vilken tyngd och djup denna manifestation hade. Uppsala arbetarförening röstade mot efter att ha hört på ett föredrag i frågan av Afzelius, som väl övertygade.36 Nästa steg i denna utveckling var tillsättningen år 1886 av den s.k. förstärkta lagberedningen som skulle arbeta vidare med reformplanen. Beredningen var en jättekommitté: 32 ledamöter, varav 24 jurister (Louis de Geer ordf., bland ledamöterna Karl Johan Berg och Ivar Afzelius samt många tunga riksdagsledamöter). Men eftermälet har formulerats kritiskt av en ledamot (Stael von Holstein, president i Göta hovrätt): »Det visade sig, att hos flertalet av ledamöterna förefanns endast ett mvcket svagt intresse för den föreliggande uppgiften. De politiska män av olika partier, sominkallats i beredningen, voro för mycket upptagna av tankarna på den förestående stora tullstriden för att just under förberedelserna till densamma kunna sätta sig in i frågor, som voro för dem främmande och om vilka de svårligen kunde på grund av principbetänkandet bilda sig några klara föreställningar.» ar37 I beredningen föll juryfrågan.Manföreslog att riket skulle ha fem hovrätter. En ledamot ville ha en sjätte i Falun. Resultatet blev i stort mycket delade meningar och man måste övergå till att försöka gå de partiella reformernas väg. En svårighet blev att förslagen i debatten hamnade i korseld mellan olika opinioner och politiska läger. Fyra propositioner fälldes utom i två smärre delfrågor under åren 1884-1890. Sedan kommer vi stegvis in på förarbetena till nya rättegångsbalken med processkommissionen åren 1911-1926-^'^ principC. O. Ålontan, Reformarbetet rörande det svenska rättegångsväsendet 188C-1893, 1893. Se arbetet under not 36. Förstärkta lagberedningens yttrande angående huvudgrunder för en ny rättegångsordning. 1887. Betänkande ang. rättegångsväsendets ombildning, SOU 1926:31-33.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=