Svea hovrätt inför sitt 400-årsjubileum Redan vid 1823 års riksdag hade i bondeståndet väckts två motioner om offentlighet vid rannsakning i brottmål vid underdomstolar och poliskamrar i städerna och vid underdomstolar på landet men också vid förhandlingar i överdomstol. Lagkommittén hade lagt fram samma förslag. Lagutskottet stödde förslaget. Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag men Kungl. Maj:t vägrade då sin sanktion. Frågan, som sedan drevs hårt av Lars Johan Hierta och Adolf Hedin, fick sin lösning först 1881 och det i anslutning till det s.k. Tolångamålet. Det rör sig om en processuell fråga i den allra första av de stora yttrandefrihetsprocesserna från slutet av 1800-talet. En folkskollärare i Tolånga i Skåne hade häktats och åtalats för irrläror och hädelse. Barnen påstods inte få någon riktig religionsundervisning av sin fritänkande lärare. När målet skulle prövas i häradsrätten vägrades referenterna från Dagens Nyheter, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Framåt, Nya Skåne och Öresundsposten tillträde till rättssalen. Anmälan till JO i saken gjordes 1879 av S. A. Hedlund, chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Domaren svarade JO att han inte fann nödigt att bemöta de lögnaktiga och vrängda framställningar som en del representanter för den svenska smutspressen och skandalskrivare behagat göra mot handläggningen. JOtog upp principfrågorna i fallet redan i 1880 års ämbetsberättelse och riksdagen lagstiftade i frågan 1881. Domaren dömdes senare med stöd av ett administrativt cirkulär från 1835 för att han inte iakttagit kravet på offentlighet och för otillbörligt skrivsätt såsom riktat mot JOoch även i övrigt opassande.-'-^ 27 1900-talets processreform Under 1800-talet pågick genom mindre partiella reformer en viss renodling av domstolsorganisationen. Så upphörde flera specialdomstolar. Ståndssamhället gick i graven och ersattes av en social ordning där de fria associationerna får ökad betydelse både politiskt, socialt och ekonomiskt. I Tyskland och andra europeiska länder moderniserades under denna tid rättegångsförfarandet. I Nya Lagberedningens »Betänkande angående rättegångsväsendets ombildning», framlagd efter fyra års arbete, 1884, pekas inledningvis på detta förhållande. Särskilt betonades vikten av att utveckla förhandling- och åtalsprinciperna (dvs. en mera ackusatorisk process) och av att inombåde straff- och civilprocessen bygga på muntlighets- eller omedelbarhetsprincipen. Beredningen var starkt kritisk mot den svaga processledningen samt saknaden av muntlighet och offentlighet i hovrätternas rättskipning. Beredningen pekade på att vi i Sverige med vår knapphändiga juridiska litteratur inte insett vilket storartat tankearbete sompå senare år försiggått på processlagstiftningens område och sammanfattade: Justiticombudsm.'inncns ämbetsberättelse 1884 s. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=