Svea hovrätt inför sitt 400-Arsjubileum Bergholtz påminner omatt det också i början av 1900-talet riktas viktig kritik mot bristerna i domsmotiveringarna såsom i Wilhelm Sjögrens uppsats år 1918 »Domskäl i tvistemål».'-'’ Bergholtz pekar slutligen på Arthur Lindhagens år 1947 publicerade artikel »Om motivering av dom». Domskälen skall vara resonerande och inte schematiska. Sakframställningen skall återges fullständigt, parternas argumentation skall avspeglas och analyseras i domskälen. Lindhagen håller inte med de Geer utan förebådar dagens diskussion.*^ Historikern David Gaunt har i sin avhandling"' inledningvis markerat att auskultantväsendets uppkomst har ett direkt samband med den reformbeträffande universitets- och gymnasieutbildning som ägde rum på 1620-talet. Så kom också idén till auskultantväsendet enligt Gaunt från universitetskanslern Johan Skytte. Teorin är att modellen hämtats från Tyskland, närmare bestämt Marburg i Hessen, där en koppling skett mellan undervisningen i juridik och hovrätten. Skytte hade själv studerat i Marburg. Vad somsedan blir särskilt för Sverige är att auskultantväsendet fick en betydelse för rikets förvaltning och nyrekryteringen till ämbetena som var väsenskild från det tyska systemets. Systemet, somhade haft anknytning till Oxenstiernorna (jfr Axel Oxenstiernas ord: »Vi gå nu därom att civilisera vår nation») sprids ju också till andra ämbetsverk. I hovrätten låg det nere 1643—51. Per Brahe d.y. var mera känslig för bördens betydelse än Oxenstiernorna och auskultanterna var huvudsakligen ofrälse. Det fanns också kritik mot auskultanterna. De störde det löpande arbetet, hade bisysslor och bröt tystnadsplikten. Systemet återinfördes och ökade i omfång. Auskultanterna i hovrätt fick ingen lön. Det fick däremot auskultanterna i KM:s kansli och dit rekryterades unga adelsmän. Ungefär åtta auskultanter per år antogs i Svea hovrätt på 1680-talet. Särskilt efter år 1700 var tillströmningen mycket stor. Under några årtionden intogs fler auskultanter i Svea hovrätt och Göta hovrätt än det överhuvud fanns tjänster i rättsväsendet. Icke-adliga auskultanter dominerade i domstolar och civil förvaltning eftersom adliga auskultanter i hög grad snabbt befordrades såsomt.ex. militärer. Gaunt sammanfattar: »Att en del av för\'altningen besattes av ämbetsmän somvar utbildade Inomdomstolsväsendet, sominnehade formella juridiska meriter och somdessutomvar lojala mot statsmakten är ytterligare karaktäristika som särskiljer den svenska förvaltningen. Denna omständighet innebar att byråkratin i Sverige fungerade i princip enligt de rättsnormer som redan etablerats. Därmed inte sagt att den rättsliga traditionen var den enda i funktion inom byråkratin, en kameral och en militär tradition fanns också. Men i flertalet europeiska länder kompletterades inte de kamerala och militära inslagen med något juridiskt. I stället upphöjdes dessa inslag till byråkratiska dygder, medan domstolsväsendet stod i motsatsförhållande till staten. I Preussen t.ex. skedde undervisningen i kamerala verk, när auskultantutbildningen kompå tal.» 21 Se Tidsskrift for rettsvitenskap 1918 s. 28. Se Svensk Juristtidning 1947 s. 321. David Gaunt, Utbildning till statens tjänst; en kollektivbibliografi av stormaktstidens hovrättsauskultanter, 1975.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=