Paolo Cappellini 288 återbörda samhällsdimensionen till rättsstudierna. Dessutom har rättshistorikern i uppdrag att ägna sig åt den tidigare omnämnda självreferensen, så att rättshistorien återbördas till samhället, där den hör hemma, eftersom samhället utgör den naturliga utgångspunkten för forskarens ansträngningar och forskningsinsatser. Rättshistorikern bör vara medveten inte bara om de positiva aspekterna av ett sådant arbete utan även omde betydande riskerna, så att vi på det vetenskapliga planet slipper återse det underliga vetenskapliga fenomen, somvi för inte så länge sedan upplevt och till viss del fortfarande upplever på europeisk nivå. En annan risk är att den diskussion som förs om inte så avlägsna erfarenheter, och möjligheten att med lärdomi dessa genomdriva reformer i Statsapparaten, till äventyrs förmår oss att återskapa kategorier och scheman, somredan framfördes av antidemokratiska sociologer, historiker och filosofer under den tid då den gamla liberala staten höll på att ge vika för fascismen (J. Agnoli, 1969, s. 12). Men att återbörda rättshistorien till samhället innebär tvärtomatt bibehålla ett kritiskt perspektiv; »ett kritiskt medvetande för att möjliggöra uppbyggandet av en kvalitativt säregen framtid» (Grossi). Bibliografi R. Ajello, Arcana juris. Diritto e politica nel Settecento italiano, Napoli, 1976. M. Ascheri, Dal dirittocomune alla codificazione; tra storia e storiografia, in El dret comu v Catalunya, a cura di A. Iglesia Ferreirös, Barcelona, 1993, pp. 71 ss. E. Besta, Avviamento alla studio della storia del diritto italiano, Padova, 1926; seconda edizione completamente rifatta, Milano, 1946. B. Brugi, Per la storia della Giurisprudenza e delle Universitå italiane. Saggi (1915) e Nuovi Saggi (1921), Torino, 1921. E. Bussi, Introduzione al concetto di diritto comune, Milano, 1935. Id., La formazione dei dogmi di diritto privato nel diritto comune (Contratti, successioni, diritti di famiglia), Padova, 1939. Francesco Calasso, Il Medio Evo del Diritto., Milano, 1954. Id., Gli ordinamenti giuridici del Rinascimento medievale (1949), Milano, 1965. Id., I Glossatori e la teoria della sovranitå. Studio di diritto comune pubblico, Firenze, 1945. A. Cavanna, La storia del diritto moderno (secoli XVI—XVIII) nella piu recente storiografia italiana, Milano, 1983. A. Cecchini, Corso di storia del diritto italiano, Firenze, 1928-1929. E. Cortese, Esperienza scientifica. Storia del diritto italiano (1982), in Scritti, a cura di I Birocchi, U. Petronio, Spoleto, 1999, pp. 619 ss. P. Gosta, Il progetto giuridico. Ricerche sulla giurisprudenza del liberalismo classico. V'ol. I: Da Hobbes a Bentham, Milano, 1974. Id., Lo Stato immaginario. Metafore e paradigmi nella cultura giuridica fra Ottocento e Novecento, Milano, 1986. M. Delmas-Marty, Pour un droit commun, Paris, 1994. E. Finzi, Il possesso dei diritti (1915), ristampa, Milano, 1968. G. Gentile, I fondamenti della filosofia del diritto (1916-1923-1937), Firenze, 1987.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=