Den ofullbordade självreferensen (’Selbstreferenz’) Reflektioner omden moderna italienska rättshistoriens sinne ochförändring Av Paolo Cappellini 1 För inte så länge sedan presenterade en ansedd veckotidning ett citat av ett arbete av en välrenommerad författare, mer känd för allmänheten som chef för ett stort bokförlag vid namn Adelphi. Förlaget kom till i efterkrigstidens smältdegel, det bör räcka med att nämna författarnamn somLeon Ginzburg, Pavese och Calvino. Adelphi var det förlag som i stort sett tog vid efter Einaudi som referenspunkt för den italienska intelligentian. Den ovannämnda veckotidningen beskrev Calassos bakgrund i följande ordalag: syskonson till förläggare Ernesto Codignola (grundare av »Nuova Italia») och son till en rättshistoriker och rektor för den juridiska fakulteten vid la Sapienza i Rom (Espresso, den 3 oktober 1996). Det kan nämnas, att denne rättshistoriker, sominte ens nämns vid namn, var ingen mindre än Francesco Calasso, författare till »Rättens Medeltid» (»Medioevo giuridico», 1954), och tveklöst en av de främsta nytänkarna inomden rättsvetenskapliga forskningen. Denna händelse är kanske inte särskilt uppseendeväckande, men jag upplever den ändå somsymptomatisk för en mer allmängiltig kulturell tystnad kring rättshistorikers arbete. Detta märks särskilt tvdligt hos den s.k. »samhällseliten» och i massmedia. Jag anser mig fortfarande ha fog för att tycka att rättshistorikerns arbete i stort sett är osynligt i dagens samhälle, ävenomman jämför med allmänhistoriker eller specialister inompolitisk, ekonomisk eller socialhistoria. Just detta faktumutgör ett inte obetydligt problemmed tanke på de förslag ommodernisering av rättsstudierna, somredan har kommit en lång väg. Dessa reformförslag syftar till att strukturera omsamtliga italienska juridiska fakulteter efter anglosaxiska modeller av »effektivitet», »produktivitet» och »professionalism». Dessa modeller har man ställt i ett inte alltför väl genomtänkt motsatsförhållande till historiserande rättsstudier (d.v.s. Benedetto Croces och Giovani Gentiles teoribildning) och »icke-vetenskapliga» studier. Med ickevetenskaplig syftas här på den moderna samhällsvetenskapen, vilken man anser
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=