Mauritz Bäärnhielm 8 hans avgång skulle därtill utses en ämbetsman — aktiv eller f.d. — somhyste intresse för verksamheten. Av denne kräver statuterna vidare att han är vetenskapligt bildad och bor i Stockholmeller dess omnejd. Omröstningsreglema är speciella. Om rösterna faller tre—två, blir majoritetens mening gällande endast om ordföranden tillhör denna grupp. En konsekvens av denna regel blir att, omordföranden befinner sig i minoritet, ingendera meningen segrar; dvs. inget beslut kommer till stånd. Bakgrunden till denna egendomliga omröstningsregel speglar Gustav Olins inställning. A ena sidan var han angelägen att knyta vetenskaplig kompetens till styrelsen. Men han var inte beredd att dra konsekvenserna och ge universitetens representanter fullt ansvar och inflytande. Det verkar som omhan varit rädd för att professorerna skulle agera ansvarslöst med stiftelsens tillgångar. Och därför måste deras förhastade infall ha en rösttung ordförande som motvikt. Det är uppenbart att omröstningsreglema ställer vissa krav på ledamöternas förmåga till samarbete, samtidigt som det dämpar intresset för våghalsiga projekt. Den känsliga frågan omtillsyn ägnades också uppmärksamhet. Häromföreskriver stiftelseurkunden (6§) att bestämmelserna i ämnet i 1929 års lag inte skall gälla. I stället skall stiftelsen stå under en särskild tillsyn av en inspektor, som för ett år i sänder utses av universitetskanslern.Detaljerade instruktioner ges för inspektörs verksamhet. Denne tilldelas utomordentliga befogenheter. Sålunda åligger det honomatt i händelse av missvård från styrelsens eller styrelseledamots sida »vidtaga den åtgärd, vartill omständigheterna föranleda».*^ — Den förste på posten sominspektor var professor Gösta Eberstein.'^ Den första uppsättningen styrelseledamöter var utpekad och namngiven redan i stiftelseurkunden. Den utgjordes av - förutomGustav Olin själv — de tre professorena Henrik Munktell, Ivar Sjögren och Jan-Erik Almquist samt Sture Petrén. Den sistnämnde hade vid sidan av sin domargärning ägnat sig åt rättshistorisk forskning, något som Gustav Olin uppmärksammat.*-^ Däremot hade de båda — märkligt nog — aldrig gjort varandras bekantskap i hovrätten.*'* Styrelseprotokollen och bevarad korrespondens visar att en del samarbetsproblem fanns redan från början. Dessa torde i sin tur vara förklaringen till att föret — trots ordförandens entusiasm— somvanligt var trögt i portgången. Befogenheten utövas f.n. av Högskoleverket. — Vissa förändringar bl.a. i fråga om tillsynen har skett genom 1994 års stiftelselag, som medfört att 1929 års lag upphävts, SFS 1994: 1220 och 1221. " Jfr 7 och 18 §§ lagen 1929:116 och 9 kap. 6 § stiftelselagen 1994:1220. >2 Protokoll 24.1.1950, 2 §. ’2 Brev till S. P. 22.11.1947 i stiftelsens arkiv. För S. P.:s rättshistoriska författarskap hänvisas till Svensk Juristmatrikel, 1964, s. 362, Svensk Juristtidning, diverse årgångar. Institutets bibliografier »Nordisk rättshistorisk litteratur», Sten Rudholm, Sture Petrén (inträdestal i Svenska Akademien) 1977, s. 13. S. P.:s omfattande samling forskningsmaterial befinner sig efter hans död 1976 i Institutets ägo. '■* Brev från S. P. till G. O. 25.11.1947 i stiftelsens arkiv.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=