Per Ole Träskman 100 Värdegrundlagets enhetlighet har i dag ersatts av en värdepluralism, och samhället har också på många andra sätt blivit mer komplext. Förutomde traditionella hoten mot livskvaliteten har nya hot uppstått i takt med att nya sociala intressen har blivit centrala. Hot av detta slag är arbetslöshet, social polarisering, social utslagning, globala miljöhot, hot mot välfärden somföljd bl.a. av storföretagsledarnas bristande sociala och ekonomiska moral etc. Flera av dessa hot är »diffusa» och omöjliga att individualisera till en enskild fysisk persons handlande. Kriminaliseringarna, eller snarare möjliga nya kriminaliseringar, får därigenomockså en annan karaktär. De utformas inte längre somskadedclikt utan som faredelikt, och flera av kriminaliseringarna tar i verkligheten inte i första hand alls sikte på gärningar som utförs av en enskild fysisk person, utan på något somsker inomett företag, en juridisk person. Brottet utmärks inte längre av en situation där en enskild gärningsman möter sitt offer, utan av att ett kollektiv (en juridisk person, eller kanske t.o.m. en stat) handlar på ett sätt som medför eller kan medföra fara för en obestämd grupp människor. Konklusionen av denna jämförelse mellan dåtid och nutid blir att motsvarande skyddsnivå som 1700-talets strafflag gav medborgarna bara kan uppnås genom kriminaliseringar av helt andra gärningar än dem som då var straffbelagda och somdärtill är utformade på ett helt annat sätt än 1700-talets straffbestämmelser. Vi kan använda oss av ett trivialt exempel. En stöld av en silversked hade på 1700-talet ett helt annat straffvärde än motsvarande stöld i dag på grund av att silverskeden då representerade en förmögenhet som gav dess ägare en viss ekonomisk trygghet. En motsvarande gärning i dag kan t.ex. utgöras av att en persons bidragsmissbruk i det långa loppet kan försvaga andra människors sociala och ekonomiska trygghet. Den springande punkten är emellertid att många av hoten mot medborgarnas livskvalitet och sociala och ekonomiska trygghet är sådana att en kriminalisering är omöjlig eller helt meningslös. Straffrättens betydelse för att skapa och upprätthålla ett rättvist, säkert och tryggt samhälle har klart minskat i jämförelse med andra rättsområden. Detta är en historisk lärdomsominte har fått en tillräcklig genomslagskraft. Det förefaller alltför ofta som ompolitiker tror att man kan utplåna sociala och andra samhälleliga problem genom ett enda straffbud.^ En rättshistorisk granskning av kriminaliseringarnas innehåll, utformning och omfattning ger naturligtvis också möjligheter till intressanta jämförelser av vilka intressen som bedömts vara viktiga och centrala vid olika tidpunkter och hur dessa intressen har bestämts. Vid en granskning av missgärningsbalken i 1734 års lag och gällande brottsbalk är det naturligtvis i ögonen fallande hur stora skillnaderna är t.ex. då det gäller brotten mot tro och brotten mot sedlighet. Jämförelser av detta slag skall ge och ger ofta anledning till eftertanke. Vad ^ Jareborg, Nils: Defensiv oeh offensiv kriminalpolitik. Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab 1994, s. 41-53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=