Rättshistorieämnet och fastighetsrätten Av Bertil Bengtsson Meningen var att jag skulle säga några ord omrättshistoriens roll inomfastighetsrätten. Vi är nog alla överens omatt rättshistoriska studier har ett särskilt värde genomatt man bättre begriper rättssystemet och vad ens juristroll innebär. Men ofta menar man ju att rätthistorien har ett mera konkret nyttovärde; just på fastighetsrättens område brukar det sägas, att här har man verkligen glädje av rättshistoriska kunskaper i det praktiska rättslivet. Det är något som jag många gånger framhållit för studenter och andra. Jag har emellertid inför det här seminariet börjat undra över hur det egentligen förhåller sig med den saken. Det krävs ju av en domare, eller en advokat, att han skall kunna sätta sig in i en mängd speciella förhållanden som ligger utanför hans normala kunskap - medicinskt eller tekniskt komplicerade mål, invecklade ekomomiska transaktioner osv. Ar de rättshistoriska tvisterna mera särpräglade och svårare att komma till rätta med än andra frågor av denna typ? Det är klart att värdet av rättshistoriska kunskaper illustrerades av skattefjällsmålet (NJA 1981 s. 1), som Kjell Äke Modcer nämnde; där var det nödvändigt med en repetitionskurs i fyra århundradens rättshistoria, och inte bara inomfastighetsrätten. Men man får inte bygga på erfarenheter från ett enstaka mål av sådant alldeles speciellt slag. Det är tydligt att den moderniseringsträvan somvi har talat omhar ändrat situationen inomfastighetsrätten. På de senaste 25 åren har jordbalken, fastighetsbildningslagen c')ch diverse annan lagstiftning skurit av väsentliga band med det förflutna just på detta rättsområde. Möjligheterna till förvärv genom hävd på viss tid har ökat; Institutet urminnes hävd har man tagit bort, likaså rättsinstitut somofri tc'imt och fideikommiss, där speciella rättshistc:)riska problem kunde komma upp; lagen om äganderättsutredning och legalisering gör att många oklara äldre fastighetsförhållanden har utretts; den kyrkliga egendomen håller på att mista sina särdrag; gamla goda rättsinstitut som stadgad åborätt, landgille och ströängar håller på att försvinna. Det är rationellt men tråkigt för den rättshistoriskt intresserade. Resultatet visar sig också vid en blick i rättsfallssamlingarna. Man skall visserligen inte dra för snabba slutsatser av materialet i NJA - åtskilliga fastighetsrättsliga tvister beror till den grad av speciella förhållanden i det enskilda fallet att det inte finns något skäl för prövningstillstånd i HD. Men det är i alla fall påtagligt hur mvcket färre de fastighetsrättsliga målen med rättshistorisk
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=