RÄTrSHlSTORlA 1 Tl-xmi OCIl PRAXIS 89 Sexualbrotten Ett område där man ofta har anledning att göra rättsutredningar innefattar sexualbrotten. När det gäller sådana moraliska brott brukar domarna kritiseras för att de dömer enligt en förlegad lag i stället för att lyssna på det allmänna rättsmedvetandet. Sexualbrotten har under tidernas gång fortlöpande varit föremål för lagstiftarens intresse. Nästan varje gång massmedia uppmärksammat en domsom upprört sinnena har det höjts rop om en skärpning av lagen. Men rättsutvecklingen visar att man inte alltid sett lika allvarligt på sexualbrotten. Under förra hälften av 1900-talet utmönstrades många sedlighetsbrott ur strafflagen. Och på 70-talet föreslogs i den allmänna liberalismens anda att det straffbara området för bl.a. våldtäkt skulle begränsas. Man gick t.o.m. så långt att man förslog att incestbestämmelser sc:)m riktade sig mot sexuellt umgänge med avkomling eller helsyskon skulle upphävas. Med den syn på sedlighetsbrotten som då råeide var det otänkbart att straffbelägga prostitution vare sig det gällde gatflickorna eller deras kunder eller att ingripa mot sexuella trakasserier på arbetsplats. Men tempora mutantur. Attityden mot sexualbrott har blivit allt hårdare vilket lett till ständiga lagänefringar. Nu krävs nykriminalisering, bl.a. av könshandel som dock begränsas till de prostituerades kunder. Och förbud mot sexuella trakasserier på arbetsplats anses vara en viktig kvinnofråga. Det är inte förvånande att domare i dag upplever lagstiftningen somganska flytande. När nyligen en berusad flicka sexuellt utnyttjats av en grupp ynglingar, ställdes domstolen inför frågan omflickan befunnit sig i »vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd». En rättshistorisk studie av brottet sexuellt utnyttjande skulle nog ge stöd för att ett sådant tillstånd inte förelegat enligt lagstiftarens intentioner. Men ändå fann HDgenomsin domatt så var fallet. Jag tycker att just sexualbrotten ganska väl belyser hur viktigt det är att domaren sätter in lagstiftningen i sitt historiska och sociala sammanhang, när han skall klarlägga innebörefen av en lagbestämmelse. Att det nu finns efe som vill ge t.ex. brottsrubriceringen »våldtäkt» en Innebörd somstrider både mot ordalydelsen och — sett i historisk belysning - mot vad somskall förstås mecf detta brott är förvånande. Vill man ändra attityden mot sexualbrotten och skapa bättre skydd för övergrepp mot kvinnor och barn går det inte att trolla med gamla straffbud somär djupt förankrade hos människor. I stället måste man ge sig på nykriminalisering. Men det ligger en fara i alltför snabba kast i strafflagstiftningen därför att människor c^ch massmedia vid en viss tidpunkt upplever en lag som otillräcklig. Av rättshistorian lär vi oss att den kriminalpolitiska kursen växlar snabbt från en tid till en annan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=