Gammal rätt och Ny makt 81 Samma sak gäller den för uppsalaakademikerna så stötande framställningen om Sveriges laghistoria, som i praktiken handlar om statsrätten, vilken ju inte fick ingå i det 1668 beslutade revisionsuppdraget. Att lagarna går långt tillbakai tiden behöver ingen tveka om, menar Stiernhöök, men fråga är bara vad man kan veta. Förmodligen hade alla germanska folk ungefär samma regler att leva efter eftersomde uppblandats med varandra genomäktenskaps- och handelsförbindelser. »Men vilka dessa hava varit, varigenom de fordom växt samman till en riksgemenskap, är svårt att utforska på grund av en så lång tidrymds stora dunkel. Ty här finns plats endast för gissningar, då våra landsmäns hela litteratur ännu icke har anträffats, förmedelst vilken kännedom om en sådan viktig sak skulle hava kunnat nå framtill eftervärlden. ——» Kortare och kärnfullare kan uppsalaakademikernas storvulna programinte avfärdas med bara två meningar. Stiernhöök fäller programmet med källkritik. Om vårt glänsande förflutna vet vi inget. Det finns inga bevis, bara gissningar, alltså kan Sveriges stormaktsanspråk i varje fall inte legitimeras med historiens rätt. Det säger nu inte Stiernhöök rakt ut men det ligger i resonemangets riktning. Men samma hugg riktas även mot den föregivet lysande rättshistorien. Han skriver: —man bör icke av våra dagars eller av för några hundraår sedan stiftade lagar döma omdessa första lagar. Skick och bruk, seder och språk förändras antingen genom handel med eller invandring från andra folk eller så småningom av sig själva, så att efter några århundradens förlopp tingens skepnad eller levnadsreglerna icke igenkännas såsomdesamma; därpå följa även lagarna, icke blott de som tjäna enskildas intressen och lämpas efter tidsomständigheterna, utan även de somangå statens grundval och då staten bör vara odödlig, borde vara ständigt orubbliga. Ingens klokhet har emellertid någonsin i lagstiftningen varit så lyckosam, att han har kunnat gå i god för att lagarna vore mindre underkastade växlande öden och död än de människor, av vilkas skön de bero; något somman särskilt haft tillfälle att iaktta härstädes.» »— På ett ganska enastående sätt relativiserar han det historiska skeendet. Som samhället förändras över tiden genomförlopp somvi senare inte alltid kan förstå, förändras även lagarna. Vad lagarna betydde då de tillkom, behöver de inte betyda senare omderas ursprungliga mening ändrats över tiden. Också här gäller det att läsa vad Stiernhöök säger mellan raderna. Det är gott och väl att känna till vad lagen en gång hade för mening, men i och med att samhället ändras, ändras meningen på ett sätt som inte gör det möjligt att utan vidare åberopa gammal rätt i nya situationer. »Att de enskildes rätt eller privaträtten har växlat, därom råder än mindre någon tvekan. När nämligen före de skrivna lagarna allt avgjordes efter billighet eller enligt sedvänjorna, vilka växlat från plats till plats, är det klart, att ett och detsamma icke synts vara rätt och billigt för alla och att icke samma sedvänjor hava varit långvariga. Då lagarna för den skull äro ovissa, kan det icke finnas någon känd författare av dem (vilket närmast var det, som skulle utforskas), så framt vi icke omdömeslöst vilja låta det passera, sompå vilket sätt somhelst har traderats.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=