Gammal rätt och Ny makt 67 tionsprojekt av det slag som Napoleon genomfört i Frankrike, somju kunde riskera ändra alltför mycket på de bestående rättsförhållandena. Vi kan ta ett typiskt exempel på detta från vår egen historia och därtill ett högst prosaiskt sådant: legitimeringen av 1862 års kommunallagar. Kommunallagsreformen bröt i motsats till riksdagsreformen 1865-66 inte mot det historiska arvet utan kunde mycket väl beskrivas somett naturligt led i en organisk rättsutveckling. Det passade den konservativa lagstiftarideologin. Då riksdagen 1857 fick ta ställning till ett antal motioner rörande behovet av att ge landet en ny kommunal organisation, redogjorde allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, dit ärendet hänvisats, för utländsk lagstiftning i ämnet men var noga med understryka att en reformav kommunalväsendet måste göras på ett sätt som inte stred mot folkets nationella erfarenhet. I all lagstiftning var det angeläget att följa den historiska traditionens ledtråd, skrev utskottet, »och denna nödvändighet framträder än mer tvingande, då lagen befattar sig med att utstaka de former, i vilka folkets dagliga liv bör röra sig. Men där den historiska tråden är avsliten, bör han sammanknytas, och där han helt och hållet fattas eller är för nuvarande förhållanden obrukbar, där bör han tillskötas med nytt, somdock icke får leda ur den av traditionen anvisade ramen. [Kommunallagarna borde] hava sina rötter fästade i folkets från forntiden ärvda seder och föreställningssätt, men lika fullt omfatta och tillfredsställa den närvarande samhällsutvecklingens behov.»^ Detta gällde, menade utskottet, i särskilt hög grad förändringarna av den kommunala författningen på länsnivån, somförvissio måste »förete en nyhet i avsende på formen, men dess väsende [var] dock djupt rotat i Sveriges urgamla samhällsförfattning.»^ Framstegsvilja och ansvar mot det historiskt givna skulle alltså ingå en förening och förändringar bygga på det beståendes grund. Klarare kunde väl synen på rättens organiska utveckling knappast uttryckas. Mittenav 1800-talet var en tid av nymornat rättshistoriskt intresse. Rättshistoria som egen forsknings- och ämnesdisciplin i den tyska historiska skolans anda hade skapats bara ett par årtionden tidigare och fick i Sverige, precis som i Tyskland, en politiskt konserverande karaktär. Den historiska skolans första företrädare i Uppsala, juris adjunkten C. O. Delidén, uttryckte i grund och botten hela det historiska skolprogrammet i orden att »intet i våra lagar bör omskapas, så litet sommöjligt förändras, och endast det för tillämpningen allra nödvändigaste tilläggas.»^ Det innebar stopp för liberalt sinnade reformer av allmänna lagen i den riktning somlagkommittén föreslagit. Rättshistoria blev, precis som i Tyskland, ett medel att mota liberala lagstiftningsidéer i grind. GenomCarl Johan Schlyters verksamhet somakademisk lärare och forskare i ^ Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet 1856/58: 127 s. 39. * Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet 1856/58: 127 s. 47. ^ Delidén, C. O., Försök till Granskning af Kongl. Lag-Committéens Förslag till HandelsBalk, s. 116 ff. Upsala 1825; »Omtheori och praxis i lagfarenheten,» Juridiskt Arkif, 12, 1841/42 s. 169.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=