Gammal rätt och Ny makt Rättspolitiska perspektivpäJohan Stiernhöök Av Rolf Nygren Rättshistoria har ofta använts i rättspolitiska syften, ja fråga är om det över huvud taget inte är så att rättshistoriens riktigt heta tummelplats just varit rättspolitiken. Man kan t.ex. med hänvisning till rättens historia stärka legitimiteten i en bestående ordning eller också beröva makten dess privilegier och legitimation. Spelade 400-åringen Johan Olofsson Stiernhöök en gång en sådan legitimerande roll för sin tids makthavare? Hade han ett rättspolitiskt syfte med sin bok om svearnas och götarnas gamla rätt, De jure Sveonum et Gothorum vetusto} Skrev han för att behaga makten eller misshaga den? Vad jag nu kommer att säga speglar med nödvändighet en ganska personlig uppfattning omrättspolitisk argumentation med hjälp av rättshistoria före och efter Stiernhöök. Förmodligen finns det många - hoppas jag - sominte håller med mig. Att bruka rättshistoria i rättspolitiskt syfte är kanske lika gammalt som rätten själv. Redan i de medeltida kungabalkarna finns rättshistoriska argument, rent tekniskt sett i varje fall. När den nyvalde kungen svär sin ed får han lova att »styra och råda över sitt rike Sverige med inländska män och ej utländska, så somgammal lag och rikets rätt har av ålder varit;» den nyvalde kungen skulle också lova att »hålla, styrka och värja all gammal Sveriges lag, som allmogen har av fri vilja och med samtycke antagit och somär stadfäst av förutvarande konungar och deras kungliga makt, så att ingen olag går över rätt lag; särskilt att ingen utländsk rätt dragés in i riket allmogen till lag och rätt, icke heller någon sådan lag gives allmogen, utan deras ja och samtycke ».* Den historiskt givna lagen var med andra ord landets enda rätta lag. Något hundratal år senare blandas det, låt oss kalla det, sunt historiska upp med historiska konstruktioner, som inte skiljer historiska fakta från historisk myt. Den svenske ärkebiskopen Nicolaus Ragvaldi kunde på konciliet i Basel på 1430-talet direkt argumentera för särbehandling av svenska intressen med hänsyn till den nordiska kulturens höga ålder; att åberopa sin gamla historia förväntades ge privilegier. Bröderna Johannes och Olaus Magnus blandade i sina historiska arbeten om de nordiska folken prokatolska värderingar med förstuckna angrepp mot Gustav Vasa och det lutherska kyrkoregementet; varken kung Gustav eller lutherdomen kunde åberopa historisk hävd, och vad * Magnus Erikssons landslag, konungsbalken V: 4, V: 7.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=