Pia Letto-Vanamo man kanske fråga hur mycket de innehöll av allmänna - allmäneuropeiska - drag, m.a.o. drag av den dåtida ius commune. Redan i universitetsstatuterna kunde man se hur det fanns en helt och hållet annorlunda uppfattning om rätten än den vi har nu. Blomstedt har beskrivit denna uppfattning så att det var fråga om att rättsordningen bestod av olika »sfärer»23: överst fanns den naturliga rätten delvis instiftad av Gud och inneboende i människornas samvete, delvis utvecklad under mänsklig samlevnad till vissa allmänt och överallt gällande rättfärdighetsprinciper. Den följande sfären bestod av romarrätten, det dittills mest fullkomnade rättsliga systemet genom vilket man kunde skymta den högsta eller yttersta sfärens stora principer. Den tredje sfären bestod av den inhemska rätten. Går man till professor Stierhööks »föreläsningar» och analyserar först bara de källor som han utforskat, kan man se att han åberopar 1) lag- och författningstexter (ur de dåtida handskrivna lag- och författningssamlingarna), 2) »utländsk rätt», t.ex. dansk och isländsk rätt, men också mosaisk, romersk och germansk rätt - och inte bara som ett slags »jämförelsematerial» för den inhemska rätten - samt 3) svensk och utländsk litteratur, först och främst av historiska författare. Däremot åberopar han sällan källmaterial somnuförtiden skulle kallas prejudikat. Tar man upp några punkter från Stiernhööks verk och försöker med hjälp av demsäga något omhans rättsliga uppfattningar, konstaterar man snart att det är nästan omöjligt att tolka dem med 1900-talets verktyg. Fastän han har mångsidigt använt ovannämnda juridiska och andra källor, har hans källor inget för en modern jurist förståeligt internt samband: man saknar systemet av den moderna rättskälleläran, enligt vilken lagar och andra rättsliga källor har ett hierarkiskt förhållande till varandra.Också Stiernhööks syn på de forna lagarna är annorlunda än den som en nutida människa har. De gamla lagarna är inte leges utan mera beskrivningar omdet somborde kallas ius. Samtidigt innehåller denna ius olika nivåer: de äldre (av de gamla sedvanorna) och de yngre (av de kungliga eller kyrkliga förordningar). Det finns inte heller några tolkningar de lege ferenda, inte ens s.k. sollen-satser. Rättsordningen bestod också hos Stiernhöök av olika sfärer, och som en följd av detta hittar man t.ex. i kapitlen ombevisning både de arkaiska (och inhemska) elementen med edgärdsmän och de nyare romersk-kanoniska elementen med indicier, halv bevisning etc.^s I den äktenskapsrättsliga delen tar författaren upp framför allt kyrkans synsätt och element av den kanoniska rätten: hustrun giftes »till rätt till halva sängen» och mannnen skulle »älska och främja henne såsom en del av sin egen kropp.»26 I frågor angående föräldrars och 62 Blomstedt s. 267-268. Se Björne, Lars, Nordisk rättskällelära, Rättshistoriskt bibliotek 46, 1991, s. 27-37. Se Stiernhöök s. 99-101. Stiernhöök (svenska övers.) s. 121-122.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=