Såsom i en spegel 55 riskt verk, även omvi idag tycker, att en del av Stiernhööks uppgifter och idéer är felaktiga eller verkar alltför fantastiska. Jag har satt som titel på min framställning här idag »Såsom i en spegel». Stiernhööks arbete speglar nämligen icke blott samtidens samhällsförhållanden och tänkande utan även och, skulle jag vilja säga, framför allt Stiernhöök själv och hans syn på den svenska rättsutvecklingen. Stiernhöök träder läsaren till mötes som en storsvensk rättslärd med rötterna fast rotade i den svenska rättstraditionen men samtidigt som en rationellt kritisk ämbetsman, som med viss ämbetsmannamässig distans och under hänvisning även till utländsk rätt redogör för den svenska rättsutvecklingen och det samtida rättsväsendet. Med rätta har han kallats vår förste rättshistoriker som med den sanne forskarens iver ville utforska och klarlägga sanningen rörande den svenska rättsutvecklingen, eller somhan säger i slutordet i sitt arbete: »Min uppgift har varit att uppriktigt framlägga våra lagar, hurudana de än må vara, och jag vill öppet tillstå, att över fäderneslandets ära, somsomliga uteslutande och ängsligt eftertrakta i varje sak, har stått omsorgen omsanningen.» Stiernhöök, a.a., s. 320.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=