Såsomi en spegel I ytterligare ett avseende avviker Stiernhööks arbete från det framställningssätt, som man skulle ha kunnat förvänta sig av en framstående rättslärd i 1600talets teokratiskt färgade Sverige, nämligen en framställning av rätts- och samhällsutvecklingen sedd utifrån religiös synpunktd^ Hela det svenska samhället var ju under 1600-talet färgat av den lutherska ortodoxins teokratiska tänkande. Ett tänkande som man mycket tydligt kan spåra även i den samtida juridiska doktrinen. Stiernhöök tecknar däremot med en viss distans i kapitlet »Om kyrkolagen eller om bestämmelserna rörande kyrkorna och deras tjänare» religionens ursprung och utveckling här på jorden. »Religionen som allt annat i vår värld har haft sina växlande öden; en har blivit upphävd, en annan reformerad, och religionen tog sin början antingen med lagarna eller ock före lagarna, så snart som det fanns ett begrepp om Gud. Ty med lagar styras sällan de, somicke ledas av religionen och Gudsfruktan.»*^ Stiernhöök påpekar också i detta kapitel, att gudsdyrkan under tidernas lopp tagit sig olika uttryck hos skilda folk. Somexempel härpå nämner han den filosofiska religionen, som stöder sig på naturens principer och på förnuftet samt den hedniska religionen, som stöder sig på folkmeningen.Den sistnämnda religionsformen, den hedniska religionen, kallar han vidskepelse. Stiernhööks religionshistoriska resonemang tillhör väl, kan man säga, de mera tvivelaktiga idéerna i hans arbete. Att Stiernhöök dock ansåg, att religionen betydde mycket för såväl de enskilda medborgarna som för samhället i sin helhet framgår av följande yttrande: »För att människorna icke skall vara onda, måste de manas genom fruktan och vördnad för Gud och tvingas genomlagarna; det somkan erhållas av människor med deras viljai stället för att frampressas av demmot deras vilja, det åstadkommes av religionen, utan vilken lika litet somutan lagar ett hem, ett samhälle, ett mänskligt samfund kan bestå.»-* Efter dessa mera allmänna synpunkter på Stiernhööks arbete om svears och götars forna rätt skall jag ta upp några enskilda problem ochyttrandeni verket, somåtminstone fått mig som»gunstig läsare» att reagera. 49 Några detaljfrågor Det förstaproblemet, somjag härvid vill peka på är Stiernhööks uttalanden om sedvanerätten. Somjag nyss nämnde betonar Stiernhöök sedvanerättens betydelse i rättsutvecklingen. Han återkommer till sedvanerätten på flera ställen i sitt arbete och tar härvid upp samma tanke som man finner i de domarregler Se härtill H. Munktell, Mose lag och svensk rattsurv'eckling, Lychnos 1936, s. 144; G. Inger, Erkännandet i svensk processrättshistoria, II 1614-1948, 1994, s. 31 ff. Stiernhöök, a.a., s. 288. Stiernhöök, a.a., s. 289. Stiernhöök, a.a., s. 288.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=